Arbetet med att renovera taket har pågått sedan 2014, och nu pågår den sista etappen i nordvästra och nordöstra delen av slottet. I taklagets bjälkar går det att se hur arbetarna på 1600-talet gick till väga när de byggde, men att de i sydvästra hörnet lämnade ritningarna och gjorde hörnkonstruktionen lite på känn kan man nu bara höra berättas om:
– Man monterade helt enkelt bjälkarna på fel sätt, och hela taket höll på att kollapsa. Det var så illa att skorstensstocken hade brutits av och lutade inåt mot borggården, berättar Mattias Hallgren, timmerman specialiserad på renovering av gamla byggnader.
När han och hans kolleger stagade upp den bågnande konstruktion som borde ha bildat den inre hörnvinkeln och tyngden från den yttre vinkeln lättade, rätade skorstenen upp sig.
Nu syns det bara att det är ljusare bjälkar i taklaget, historien om hur det såg ut för två år sedan kan guiderna berätta om på lördag. Besökarna kommer då att kunna åka upp i vindsvåningen tillsammans med guider och få höra inte bara historien om hörnet, utan också se hur tegelpannorna, merparten blyglaserade och svartblänkande original från 1600-talet, ser ut när de sanerats från murbruk och asbest:
– Men den största skillnaden syns inte. Vid saneringen har mellan 40 och 48 ton gammalt bruk bort, och när vi lägger på dem igen behövs bara omkring 16 ton, så belastningen på taklaget har minskat betydligt, berättar Cristian Ceron, arbetsledare för takläggarna.
Cristian Ceron visar läkten som väntar på att de gamla takteglen ska pusslas ihop tätast möjligt, och på de handsmidda spikar som fäster dem mot bjälkarna. 55 000 spikar och en mil läkt har det gått åt, på dem vilar drygt 80 000 taktegel.
Från vindsvåningen går det också att se ned i den ofullbordade salen, bankettsalen som byggarbetarna lämnade samma dag som budet kom att slottsherren Carl Gustaf Wrangel dött.
– Salen står kvar nu som den var den dagen, det gör Skoklosters slott unik. Bankettsalar finns det flera, men det här är den enda som visar en byggarbetsplats från 1600-talet med redskap och verktyg kvar, säger Cecilia Wretling, Statens fastighetsverks förvaltare vid Skokloster slott.
Under renoveringstiden har det också delvis med hjälp av den noggranna dokumentationen som finns från då slottet byggdes, gått att se hur etapperna genomförts:
– Wrangel var rik men snål, och det kan man se i hur arbetslag och material har varierat i kunskap och kvalitet under olika etapper, säger Mattias Hallgren.