De kritvita väggarna gapar tomma och ropar efter tavlor, men Mohammed Mekrami trivs ändå i sitt nymålade chefsrum. Stadsbiblioteket har varit hans arbetsplats i ett och ett halvt år och som enhetschef är han främst ansvarig för barn- och ungdomsavdelningen. Här finns cirka 50 000 medier, alltså böcker, talböcker, tidningar, serier och filmer. Bland annat.
– Jag var nog lite naiv när jag började här och tänkte att bibliotek handlar om att man lånar och lämnar böcker och så lite sagostunder. Jag fick en smärre chock när jag upptäckte allt som ett bibliotek gör, säger Mohammed Mekrami.
I dag är det självklart att Stadsbiblioteket ska erbjuda allt från författarträffar till datorkurser, utställningar och språkkaféer. Lika självklart är det att man kan surfa gratis och få sig en god lunch eller fika i kaféet i samma byggnad. Dessutom kan man låna en Uppsalabo, ett initiativ som inleddes i oktober för att skapa integrationsfrämjande möten mellan invandrare och svenskar. Mohammed Mekrami är huvudansvarig för Uppsalaboutlåningen och tycker att det har fungerat bra hittills.
– Vi har 133 personer som anmält sitt intresse att bli utlånade och vi har förmedlat 26 lån. De som lånar, i alla fall dem jag pratat med, verkar tycka att det är jättebra. Framför allt anser de att det är givande att få träna svenska med en svensk. Vi har bytt taktik och har nu erbjudit SFI-skolor möjligheten att boka en tid så att eleverna kan komma hit under skoltid och titta i pärmen med utlåningspersoner.
– Många nyanlända är hungriga att få lära sig svenska. Och då handlar det inte bara om att låna en Uppsalabo, vi har märkt ett otroligt uppsving när det gäller utlåningen av lättlästa böcker.
Varför är det så viktigt att läsa?
– Det måste det ses ur ett demokratiperspektiv. Läsa kan alla göra, men att förstå en text och kunna analysera, besvara och argumentera är en annan kunskap. Och har man inte den kunskapen så tror jag att man får det svårt att hävda sig i ett samhälle.
Mohammed Mekrami har marockanska föräldrar och är född och uppvuxen i Uppsala. Hans väg till biblioteket har inte varit helt spikrak. I tonåren flyttade han till Sundsvall och gick på fotbollsgymnasiet och blev på köpet utbildad målare. I Medelpads huvudstad tog fotbollskarriären fart på allvar. Mohammed Mekrami var en stor talang, han tränade med A-laget i Gif Sundsvall som då låg i Superettan.
Men 1999 gick korsbandet av i knät och 19 år gammal var fotbollskarriären i princip över.
– Min uppväxt präglades av fotbollen. Jag var duktig och drömmen var att bli proffs. När jag skadade mig var jag tvungen att se över mitt liv.
Att han ville jobba med människor var han säker på och att söka till polishögskolan var ett av spåren. Men så kom han att tänka på läraren Erland Fossum, som han haft i historia på högstadiet på Vaksalaskolan.
– Jag var duktig i skolan, men lite halvstökig. Inte bråkig kanske, men väldigt pratglad och fokuserade nästan bara på fotboll. Men Erland Fossum lyckades faktiskt tygla mig och lärde mig verkligen något och jag fick bra betyg. Jag kände att jag ville vara som honom, helt enkelt, och bestämde mig för att söka till lärarhögskolan.
Mohammed Mekrami kände också att han inte ville vara som de lärare som bara lät honom slinka igenom systemet. Han ville vara läraren som fångar upp de elever som inte fått samma möjligheter som andra.
– Jag läste inte klart en enda bok under hela grundskolan och gymnasiet. Och nu när man är äldre kan man fråga sig vad det berodde på och vad som hade hänt med mig om jag hade haft ett större tryck från skolan att läsa?
På lärarhögskolan läste Mohammed Mekrami romanen ”Musselstranden” av Marie Hermansson. Den handlar om en adopterad flicka från Indien som en dag försvinner spårlöst. Mohammed var 20 år fyllda och han hade aldrig tidigare läst en bok.
– Jag tyckte att den var jättebra. Och det är en helt fantastisk historia som börjar med massor med frågor och sakta men säkert får man svar genom återblickar. I slutet av boken kommer aha-upplevelsen: åh, det var SÅ det var!
För Mohammed var det aldrig självklart att söka sig till universitetet. Men studierna gick bra trots dåligt självförtroende första året och han kom sedan snabbt in i jobbet som gymnasielärare i svenska och historia. Han beskriver mötet med eleverna och att få vara med och påverka en hel klass som en ”otrolig kick”.
Att han sedan sökte sig till skolledarrollen tycker han i dag är en logisk röd tråd som faktiskt inleddes redan i tonåren när han var den som organiserade kompisgängets buskvällar.
– Jag vill betona att det var harmlösa bus, haha. Men det var jag som tog ledarskapet och organiserade vilket bus vi skulle göra, var det skulle hända och vilka flyktvägar alla skulle ta ifall vi blev jagade. Men jag kan stolt säga att det aldrig hände att någon åkte fast eller kom till skada.
Ledarskapets betydelse blev också tydligt på fotbollsplanen. Han fascinerades av att olika tränare kunde nå så olika resultat med samma grupp.
– Sedan ställde jag samma fråga i skolan: hur kommer det sig att en lärare kan uppleva en klass som hur lugn som helst, medan en annan lärare upplever samma klass som hur stökig som helst? säger han och kastar en blick genom fönstret där Uppsalabor hastar fram och tillbaka på gågatan.
I fem år jobbade Mohammed Mekrami som biträdande rektor på John Bauer-gymnasiet (som sedan bytte namn till Grillska gymnasiet). Under den här tiden insåg han hur otroligt viktigt det är för elever att tidigt läsa böcker för att nå resultat i alla ämnen. När skolan 2013 klarade en inspektion från Skolinspektionen helt utan anmärkningar kände han att det var dags att söka nya utmaningar. Det var då som chefstjänsten på Stadsbiblioteket med fokus på barn- och ungdomsverksamheten dök upp och Mohammed Mekrami insåg att han skulle kunna jobba med läsfrämjande för hela Uppsala kommun.
I dag är han chef för 33 biblioteksanställda och han tror att bibliotekens roll kan bli ännu viktigare i framtiden.
– Vi når ju nästan alla barn, ungdomar, föräldrar och pedagoger. Vi har besökare från alla samhällsklasser och alla etniciteter. Men biblioteken behöver också fånga upp de personer som är i behov av mer stöd, som till exempel nyanlända flyktingar. Att låna en Uppsalabo är egentligen bara en parantes i allt det vi gör här. Vi har språkkaféer, teater, läsgrupper, programmeringsverkstad och datorhandledning. Det är en del av vårt demokratiuppdrag.
Du är intresserad av hur man kan nå resultat med ett bra ledarskap. Men vad innebär det?
– Ett bra ledarskap ska ha en lyhördhet för vad gruppen behöver och kunna anpassas, speciellt över olika generationer och de olika förutsättningar individen har. Om man har personalen i fokus så blir det nog sällan fel. Har man enbart verksamhet i fokus så blir det nog oftast fel, måste jag säga. Och om personalen mår bra och förutsättningarna är bra så kommer resultaten per automatik. Kanske lite senare, men långsiktigt blir det bättre.