– Det är en byggarbetsplats vi visar, inte en färdig ombyggnad. Av säkerhetsskäl kommer man inte att kunna röra sig överallt, berättar Bengt Skoglund, förvaltare vid Statens fastighetsverk som tillsammans med Uppsala universitet svarar för ombyggnaden av Carolina Rediviva.
Besökarna får bland annat kliva in genom huvudentrén mot Carolinabacken, som annars hålls stängd under ombyggnaden, och se hur långt arbetet kommit i entréhallen och den blivande utställningssalen, som i framtiden finns till vänster innanför dörrarna.
Där inne bland byggställningar, maskiner och hantverkare finns gott om tecken på att ombyggnaden sker i en kulturskatt med särskild tyngd. Äldre färglager har skrapats fram bakom putsen och nya provytor målats upp på en av väggarna. Här duger inga vanliga färgburkar och roller. De nyputsade väggarna stryks med emulsionsfärg. Befintliga linoleumgolv har bytts ut mot Jämtlandskalksten som signalerar värdighet, respekt och livfullhet.
Ombyggnaden kommer att ge drygt 200 nya läsplatser med möjlighet för grupparbeten och samtal mellan studenterna. Här kommer inte att finnas krav på mesta möjliga tystnad. Syftet är i stället att skapa en levande miljö som blir både mötes- och studieplats med möjlighet att ta en fika bland kursböckerna. Ett nytt kafé i entréplanet, öppet för alla besökare, blir en av de mest påtagliga förändringarna. Det innebär inte att den klassiska bibliotekstystnaden jagas ur huset:
– Alla tysta platser blir kvar. Tanken är att det blir tystare ju längre in i byggnaden man kommer, säger Sofia Ljungman, kommunikatör vid biblioteket.
Helt tyst är det emellertid inte under byggtiden, långt ifrån. Håltagning i stenväggar och byggande av nya hisschakt och trappor sker inte ljudlöst. Bibliotekets verksamhet är i full gång även under byggtiden. Man har varit beredd på reaktioner:
– Vi har delat ut öronproppar och försökt kommunicera att det finns en risk för att de som sitter i huset kan bli störda vissa perioder. Jag tycker det har fungerat över förväntan, säger Sofia Ljungman.
Kafédelen innehåller även pentryavdelning med förbättrad möjlighet att värma egen mat – och ta hand om disken. På den önskelista som Statens fastighetsverk fick inför ombnyggnaden stod förbättrad mathantering och fler gruppstudieplatser högst, berättar Bengt Skoglund. Sittplatserna är uppdelade mellan nedre plan och en så kallad entresolvåning, en trappa upp.
– Meningen är att man ska kunna jobba, hänga, fika eller äta här. Eller allt samtidigt, förklarar Annamaria Hartvik, projektledare vid Uppsala universitets byggnadsavdelning.
Den blivande kafédelen - tidigare bland annat katalogrum – placeras i ett av bibliotekets yngsta rum, från 1960-talet. Här målades i ett skede de råa betongpelarna över med vit färg. Nu tas färgen bort för att återge rummet en del av dess ursprung. Väggarna kläs med gulglaserat, handslaget och perforerat tegel, murat på en akustikmatta. Tillsammans ska materialen samverka för att dämpa ljudnivån.
Bakom tillbyggnaden på 1960-talet, där betongpelarna bara är en del, och den nu aktuella ombyggnaden står två av Sveriges främsta arkitekter, far och son. Peter Celsing (1920-1974) ritade utbyggnaden från 1960-talet medan nuvarande omvandling ritats av hans son, arkitekten Johan Celsing (f 1955).
Platschefen Inge Rylander från huvudentreprenören SH Bygg konstaterar att det är något annat att bygga i ett universitetsbibliotek från 1800-talet, jämfört med ett vanligt bostadshus. Kanske lite roligare, definitivt mer oförutsägbart:
– Det blir aldrig slentrian med en ombyggnad i ett sådant här hus. Man stöter på utmaningar som behöver lösas nästan varje dag, säger han och ser ut att trivas.