Flygplanet som inte kunde flyga. Den mest kända artikeln i Daedalus Hyperboreus är förmodligen Emanuel Swedenborgs beskrivning av en "Machine at flyga i wädret". Trots att maskinen inte skulle ha kraft nog för att flyga, vilket Swedenborg insåg, brukar flygexperter beskriva den som ett framsteg. Till skillnad från till exempel Leonardo da Vincis berömda skisser till en maskin med flaxande vingar hade Swedenborgs flygplan ett fast vingplan, en styranordning och landningsställ.
Hörapparat och dånmaskin. Flera artiklar i Daedalus Hyperboreus handlar om ljud. Bland annat beskrivs nya typer av hörseltrattar med en slags inbyggda förstärkare, däribland en i silver som Polhem skänkt till Karl XII farmor Hedvig Eleonora. En annan artikel beskriver en så kallad dåntub, också den en förstärkare av ljud, men med ett helt annat syfte. Dånmaskinen skulle skrämma fienden genom att få ljudet från en kanon att låta som om det kom från ett helt batteri!
Alkolås för att hindra vinstölder. "Commercie Rådet Polheimers konstige tapp" var en anordning för att förhindra att tjänstefolket i rika familjer förgyllde vardagen med att sno vin från arbetsgivaren. Tappen kunde ställas in med en särskild nyckel så att det inte gick att portionera ut mer vin från en vintunna än en av husfrun i förväg beställd mängd. Polhem kallade tappen för "ett slags stängsel för några otidigas begär och bedrägeri".
Förslag lösa navigationsgåta. Ett stort problem för sjöfarten i början av 1700-talet var att det inte fanns någon bra metod för att ute på öppet hav bestämma fartygets position i öst-västlig riktning, longituden. Swedenborgs förslag till lösning, som första gången publicerade i Daedalus Hyperboreus, var att göra detta utifrån månens position på natthimlen.
Förslaget deltog utan framgång i en av brittiska parlamentet utlyst tävling med den för den tiden svindlande prissumman 20 000 pund. Swedenborg fortsatte att hävda förträffligheten i sitt förslag även efter att den engelske urmakaren John Harrisson 1767 erhållit priset för sin konstruktion av världens första fungerande marina kronometer.
Hjälpreda för pengaräkning. Användbar på den tiden var däremot den omvandlingstabell som Swedenborg utarbetade för att hålla reda på den tidens alla myntenheter: ören kopparmynt, ören silvermynt, styver, daler silvermynt, daler kopparmynt, riksdaler, caroliner och nya caroliner. Med hjälp av hans tabell behövdes ingen multiplikation, bara enkel addition för att räkna ut värdet – uttryckt i valfri myntenhet – av ett antal mynt från olika myntenheter. Inte förrän 1855 infördes decimalsystemet i det svenska myntsystemet och sedan dröjde det till 1873 innan kronan ersatte riksdalern.