Berlusconi - vår tids Mussolini?

Mussolini lär ha sagt att filmen är det mäktigaste vapnet. Citatet skulle lika gärna kunna vara Silvio Berlusconis, för om det är någon som förstått att använda film och tv i politiskt syfte, så är det den italienske mediemogulen. Sedan Forza Italias kontroversielle partiledare i våras blev premiärminister för tredje gången har röster höjts om att han för Italien tillbaka till fascismen.

Många av Berlusconis initiativ ger onekligen fascistoida vibbar. Färskt i minnet ligger de 3 000 italienska militärer som tilldelats polisiära uppgifter. Militärerna bevakar ambassader, kyrkor och museer. Turister i Rom har häpet undrat om det är risk för terrordåd eller inbördeskrig när soldater patrullerat i turiststråken. I själva verket är målet för den militära insatsen väskryckare och ficktjuvar. Små brott, som enligt regeringen begås av romer och illegala invandrare. Samma människor som hamnar i skottlinjen när militären sätts att bevaka flyktingförläggningar och patrullera invandrartäta områden.

Berlusconi ökar inte bara militariseringen av Italien och försöker stänga landets gränser. Han har gång på gång försökt - och lyckats - skräddarsy lagen utifrån sina egna behov. När Berlusconi ertappades med att muta och utpressa efter att hans telefon avlyssnats, såg han till att begränsa polisens rätt till telefonavlyssning. Och när han precis skulle upp i rätten, anklagad för korruptionsbrott, såg han till att få åtalsimmunitet för att kunna "arbeta ostört."

Men den italienske premiärministern är inte någon galen solitär. Tvärtom framstår han som förhållandevis vettig mot bakgrund av sina kolleger. För vad sägs om inrikesministern Maroni som vill arrestera alla romer - utan brottsmisstanke? Eller en annan minister, Bossi, som kommenterat en attack mot en romsk boplats med att "folket gör det politikerna inte kan"? Eller Roms borgmästare, Alemanno, som hälsas av sina beundrare med ropen "Duce! Duce! Duce!" och fascisthälsningar?

Silvio Berlusconi är ingen ny Mussolini. Men i hans regi balanserar Italien mellan fars och rysare. Och vem som kommer att spela huvudrollen när den 72-årige premiärministern drar sig tillbaka är ett stort frågetecken. Många står beredda att ikläda sig rollen som den nye il Duce.