I vardagsrummet i Löten jollrar dottern som föddes i början av sommaren. Men vägen till småbarnslivet har varit långt ifrån spikrak för Benjamin Larsson.
Första gången han kom i kontakt med Krami åkte han ut direkt. Då, för ungefär tio år sedan, hade han fortfarande ett aktivt missbruk och försökte fejka ett rent urinprov genom att lämna urin från någon annan. Det gick inte. Andra gången gick det bättre.
– Då gick jag hela programmet, fick praktikplats via Svenska kyrkan och var med och tog hand om begravningar i hela Uppsala. Det var mycket för min sons skull, som var liten då. Det var bra, det höll mig från drogerna länge. Men det höll inte, jag tog återfall efter något halvår.
Krami bygger på frivillighet. Är man inte motiverad fungerar det inte, konstaterar Benjamin. Som många andra som söker sig hit har han en strulig bakgrund. Han började röka hasch i tonåren, slutförde aldrig gymnasiet och har periodvis varit bostadslös. Trots upprepade försök med avgiftning och behandlingshem har han haft en fot kvar i missbruket.
Vändpunkten kom förra sommaren. Då hade han precis träffat sin sambo, hade ingenstans att bo och sov vissa nätter i ett tält i Seminarieparken.
– Det låter värre än det var. Vi bodde runt på olika adresser och hade ett tält om vi inte hittade några andra ställen att sova på. Men jag var så less på mitt liv, trött på att skylla på andra. Hur får alla andra det att funka? 27 augusti lade jag in mig på avgiftning. Sedan dess har jag varit drogfri. Jag dricker inte ens alkohol.
Utan drogerna var han välkommen tillbaka till Krami och under vintern gick han programmet på nytt, parallellt med ett 12-stegsprogram.
I dag ser hans liv annorlunda ut. Han läser upp sina gymnasiebetyg och genom socialtjänsten har han fått ett lägenhetskontrakt – "det var stort att betala hyra första gången". Längre fram är tanken att han ska läsa ett yrkespaket, men så långt har han inte börjat planera ännu.
– När jag kom till Krami visste jag inte hur man söker jobb eller skriver CV, jag hade ingen koll på att jag kunde få CSN för att plugga. Det låter kanske konstigt men jag har aldrig varit intresserad av att jobba. Det har med självförtroende och självkänsla att göra. Det enda jag kunnat är drogerna, och inte ens det har jag varit bra på.
Att gå tillbaka till det gamla livet är inget alternativ, säger Benjamin. Skulle han ta ett återfall skulle sambon slänga ut honom.
– Jag har för mycket att förlora den här gången. Jag har en familj och en lägenhet, jag träffar min son varannan helg och jag tycker att det är roligt att plugga. Jag är jättetacksam. Jag kan inte säga att jag kommer vara drogfri resten av livet, men i dag vill jag bara vara en vanlig medelsvensson. Min förebild är Rudolf, pappan i Sunes sommar.
För sin egen del är han inte orolig över att Krami i Uppsala läggs ner vid årsskiftet, det blir inga fler gånger nu. Men för den som behöver hjälp att styra upp sitt liv tycker han att det är synd att man lägger ner en verksamhet som fungerar.
– Jag tycker att det är fel väg att gå. De här människorna som behöver Krami kostar samhället ännu mer om de inte får hjälp. Jag är ett levande bevis på att det funkar. Men kanske kommer det något annat som också gör det.