Vad är psykisk ohälsa? Är det psykisk ohälsa att känna ångest? Det kan vara det. Det kan också vara ett resultat av att vara människa med en enorm aphjärna som är medveten om att vi och alla vi känner är dödliga.
I alla fall enligt Johan Persson som sedan 13 år är bosatt i Uppsala och skribent på Flamman. Tillsammans med Angelica Ogland, redaktör på tidningen Motdrag, gör de podden "Mörkret" och det senaste avsnittet handlar om årstidsdepressioner.
– Jag tycker det här är en mysig tid, säger Angelica lite ironiskt. Ungefär nu trillar en miljon svenskar ner i depressionshålet och kliver inte upp förrän i maj ungefär. Då börjar de posta Instagram-bilder för att visa att de har börjat leva igen: "Kolla det här är en krokus!".
Forskning tyder på att årstidsdepression är ärftligt och ju längre bort från ekvatorn du bor, desto fler människor lider av åkomman. Förutom på Grönland, uppger Johan Persson i podden, där finns inte sjukdomen, uppger Johan Persson i podden. Anledningen är att det långa mörkret drabbade människorna med den ärftliga genen så allvarligt att åkomman utrotats.
– Det finns människor som inte ens kan bo i Sverige för att de blir så sjuka av årstidsväxlingarna – självmordsrisken är så pass hög. Därför tror jag att det är viktigt att vi pratar om det här, säger Johan.
I "Mörkret" blandar de självupplevda erfarenheter av att äntligen kunna känna glädje av en krokus eller ett höstlöv, med nattsvarta kuriositeter. Ofta så hopplösa att det inte längre går att hålla sig för skratt inför de tröstlösa villkor vi människor tvingas leva under.
De båda lider och har lidit av olika grader av psykisk ohälsa. Angelica brottas med återkommande depressioner och hon är övertygad om att Johan lider av dystymi, kronisk nedstämdhet. "Mörkret" är en reaktion mot att psykisk ohälsa tenderar att bli ett så dramatiskt samtalsämne.
– Det är få av oss som har legat i en veckolång influensa och ringer tidningen för att säga "Jag lider av fysisk ohälsa. Jag vill gärna prata ut i tidningen om min fysiska ohälsa", säger Johan och Angelica fyller i.
– Att det blir så dramatiskt hämmar själva syftet med att prata om det. Man ska ju ta det på allvar såklart. Men där man lurar sig själv och blir istället rädd för samtalsämnet. Man blir rädd för psykisk ohälsa - och därför inte pratar alls om det.
Johan stämmer in:
– Det finns många i mitt liv som jag inte kan prata med om hur jag mår. När jag försöker blir det så stort, jobbigt och allvarligt för dem på en gång. Med Angelica vet jag att hon förmodligen bara kommer håna mig tills jag skrattar åt det.
– Det är så lätt att tro att man är ensam när man inte pratar om det. Ångest är inget farligt monster, men det kan bli det när man inte pratar och saken. Går det för långt är risken att man upplever sådan meningslöshet att det blir en depression. Men ångesten i sig själv är inget farligt.
Man behöver inte lida av någon klinisk diagnos för att må skit, menar de.
– Att ha ett heltidsjobb, vara förälder och ha saker på sidan om är nog så svårt. Om man tar bort de kliniska diagnoserna - vad har vi för rum att prata om detta i? Kan jag på jobbet säga att jag är rädd och känner mig liten? Kan jag säga att jag känner mig otillräcklig, frågar sig Angelica.
– Jag tror alla behöver en kompis att prata med om livets svårigheter. Jag hoppas på att vår podd kan vara den kompisen för vissa, avslutar Johan.