Det framgår av en ny internationell jättestudie kring försöksläkemedlet darapladib, som på söndagen redovisades vid en stor hjärtkongress i USA och samtidigt publicerades på nätet i den ledande medicintidskriften New England Journal of Medicine.
– Resultaten är något av en besvikelse. Utifrån dessa data kan darapladib inte bli godkänt som läkemedel för allmänt bruk inom vården. Nu för vissa grupper verkar darapladib göra nytta. Detta bör studeras vidare, säger professor Lars Wallentin vid Uppsala kliniska forskningscentrum.
Han är en av ledarna för studien som omfattar närmare 16 000 patienter med åderförkalkningar, så kallade plack, i hjärtats kranskärl. Även när de inte har några påtagliga besvär utgör patienter med sådan kranskärlssjukdom en högriskgrupp för hjärtinfarkt och andra akuta kärlsjukdomar.
– Ofta pågår en inflammation i placken i kranskärlen, som kan leda till att de mjuknar och spricker. Detta kan utlösa en kedjereaktion som leder till uppkomsten av blodproppar och att kärlen täpps till, som vid till exempel en hjärtinfarkt, säger Lars Wallentin.
Utöver sin vanliga medicinering med bland annat blodproppshämmande aspirin och blodfettsänkande statiner fick patienterna i studien också äta tabletter med darapladib eller till utseendet likadana, men overksamma placebotabletter.
Under de i genomsnitt nära fyra år som de har följts drabbades ungefär var tionde av hjärtinfarkt, stroke eller hjärtdöd. Andelen som insjuknade eller dog var något lägre bland dem som fick darapladib, men den lilla skillnaden mellan grupperna kan ha berott på slumpen.
– Däremot såg vi en statistiskt säkerställd minskning av den totala mängden negativa hjärthändelser, som även omfattar behovet av akuta kranskärlsingrepp, i gruppen som fick darapladib. En sådan minskning kan ha stor klinisk betydelse för patienterna, säger Lars Wallentin.
Varför blev effekterna av darapladib inte så stora som man hoppats?
– Det vet vi inte, men en hypotes är att det kan ha berott på att patienterna i båda grupperna redan var optimalt medicinerade med andra typer av förebyggande läkemedel. Då är det svårt att få fram en effekt av ett läkemedel som ges som tillägg till dem, säger Lars Wallentin.
Utvärderingen av studien fortsätter nu, bland annat med analyser vid Uppsala kliniska forskningscentrum av blodprover från alla patienter som togs under studiens gång.
– Utifrån mätningar av bland annat olika inflammationsämnen hoppas vi kunna identifiera enskilda patientgrupper som kan ha störst nytta av antiinflammatorisk behandling, säger Lars Wallentin.