För 20 år sedan var bebisarnas dagliga äventyr en promenad i vagnen. I dag är schemat fullspäckat och listan på bebisaktiviteter kan, av den förälder som är lagd åt det hållet, göras hur lång som helst.
– Det råder aktivitetshets i dag, och jag har en känsla av att många föräldrar hoppar på tåget för att de tror att det ska vara så, att så gör alla andra, säger barnpsykologen Jenny Klefbom.
Men frågan är för vems skull man gör det – handlar det om att barnet ska utvecklas och stimuleras, eller är det mamma och pappa som har tråkigt under föräldraledigheten?
– Min bestämda uppfattning är att de här aktiviteterna är till för föräldrarna, de vill träffa andra vuxna och utbyta tankar och erfarenheter, säger Jenny Klefbom.
Det är inte något fel i att vilja träffa andra föräldrar, men Jenny Klefbom blir upprörd över att företag tjänar pengar på att påstå sig stimulera barnets utveckling.
– Bebisar utvecklas i sin egen takt. Deras utvecklingsfaser är tydligt definierade och inget man kan påverka med bollar eller stretching eller vad det kan vara.
Vi tävlar mer med våra barn i dag, tror Jenny Klefbom.
– Vi vet att konkurrensen är stenhård när de blir vuxna, man måste gå tretton år i skolan för att klara sig, trots att det inte passar alla. Kanske tror vi att vi gör dem en tjänst som börjar träna dem tidigt.
Hon råder föräldrar att vara lyhörda för sina bebisars behov och känna efter varför föräldrarna vill ha alla dessa aktiviteter. Är det för att man vill göra något kul ihop eller handlar det om att man vill hålla sig sysselsatt för att slippa de känslor som kommer upp när man är ensam?
– Då ska man kanske gå i terapi i stället för babysalsa.
Karin Günther går på babysim med sin son Knut, sex månader.
– Knut älskar att bada, så vi tänkte att han skulle gilla det. Och han tycker att det är jättehärligt, man ser att han blir glad. Det är också skönt att ha något inbokat en gång i veckan, det blir lätt lite långtråkigt att vara mammaledig.
Karin går inte på babysim för att umgås med de andra föräldrarna utan för att umgås med Knut. Och en gång i veckan är lagom, tycker hon.
– Men det finns ju barn som inte är så rutinbundna, som klarar av att flänga runt mer. Så länge både barnet och föräldern tycker det är kul tror jag inte det är skadligt.