Det framhåller doktor Manica Balasegaram, verksam vid organisationen Läkare utan gränsers internationella kontor i Geneve och en av deltagarna i det internationella expertmöte kring antibiotikaresistens som Dag Hammarskjölds minnesfond och nätverksorganisationen React arrangerat i Uppsala denna vecka.
– När jag arbetat i fattiga områden i både Asien och Afrika har det hänt att jag gett antibiotika till svårt sjuka barn trots att jag inte vetat om det varit bakterier eller virus som orsakat deras infektioner, säger han,
För en del av dessa barn med bakteriella infektioner har behandlingen förmodligen varit livsräddande. När barnen haft en virusinfektion har den däremot inte varit till någon hjälp, och i värsta fall rentav bidragit till den överanvändning av antibiotika som anses vara en av de viktigaste förklaringarna till spridning av resistenta bakterier.
– Vi behöver enkla test för att snabbt ute i fält få besked om bakterier eller virus orsakar en infektion, men också mer avancerade test för sjukhus och laboratorier för att veta vilka antibiotika som är bäst att ge till den enskilde patienten och vilka resistenta bakterier som är vanliga i ett visst område, säger Manica Balasegaram.
Enligt honom finns redan mycket av kunnandet och teknikerna för att åstadkomma nya testmetoder. Det gäller "bara" att skicka tydliga signaler om behovet av dem och skapa incitament för företag att utveckla metoderna.
– Nya tester är det mest trängande behovet. Med dem skulle vi kunna förlänga livet på befintliga antibiotika och på så sätt vinna andrum i den långsiktiga utvecklingen av helt nya typer av antibiotika, säger han.
Under de senaste årtiondena har dock läkemedelsindustrins intresse för att satsa på att ta fram nya antibiotika varit mer än svalt. Nya antibiotika, som helst bara ska användas i liten skala när befintliga antibiotika inte fungerar, passar dåligt in i industrins hittillsvarande ambition att utveckla storsäljande långsiktigt vinstgivande läkemedel.
– Vi måste skapas helt nya incitament för att få företagen att utveckla nya antibiotika, säger Manica Balasegaram.
Hur sådana incitament skulle kunna se ut är en av många frågor som diskuterats under mötet i Uppsala, i vilket även representanter för läkemedelsindustrin deltagit. Enligt de så kallade Chatham house-regler som gällt för mötet får dock inga andra än mötesdeltagarna själva veta vad som sagts.
– Reglerna är viktiga för att alla ska våga tala fritt även i kontroversiella frågor. Vi tar med oss och använder det som sagts på mötet i det fortsatta arbetet på både lokal och global nivå, säger Manica Balasegaram.