Videon är inte längre tillgänglig
Fysiskt är det bara ärren på huvudet som påminner om misshandeln. Psykiskt är Anders Henriksson fortfarande påverkad av händelserna på gågatan för ett och ett halvt år sedan.
– Om något smäller bakom mig när jag är ute bland folk så vänder jag mig numera jäkligt snabbt om, även om jag överlag inte är en särskilt rädd person, säger han.
– Men det har inte påverkat mig så att jag skulle agera annorlunda i dag. Om nazister stod och hotade någon skulle jag fortfarande inte tveka att gå emellan, man måste stå upp för sina medmänniskor.
När polisen först meddelade att man la ner förundersökningen på grund av bristande bevisning tappade Anders Henriksson allt förtroende för polisen
– De som gjorde den första förundersökningen var inkompetenta. Fel personer på fel plats. Men de som skött förundersökningen nu har gjort ett strålande jobb.
Vad känner du när åtal nu väcks?
– Det är väl jättebra, bättre sent än aldrig. Samtidigt är det lite jobbigt emotionellt att allt dras upp igen, men det är det ju värt om de lyckas få någon fälld.
Anders Henriksson har fått mycket stöd från omgivningen. Både från de han känner och från helt okända människor.
– Folk har kommit fram spontant på gatan och sagt att det är bra att jag står upp för rättvisan. Sedan har det naturligtvis också varit en skvätt internethot från galningar.
Vad säger du om samhällsklimatet i dag?
– Det känns ju ännu hårdare. Som att det bara eskalerar på ett väldigt obehagligt sätt. Vi måste sluta polarisera samhället, sluta skylla ifrån oss och i stället se varandra som de medmänniskor vi är.