Trä och andra naturmaterial värdesätts högt på jobbet, liksom konst, stora fönster och högt i tak. Särskilt stolta är medarbetare över sin arbetsplats om den har en fin terrass.
Arkitekt Christina Bodin Danielsson har just försvarat sin doktorsavhandling vid Kungliga Tekniska Högskolan. Hon har studerat hur människor mår och trivs i olika typer av kontorsmiljöer och hur arkitekturen påverkar bilden av arbetsplatsen och organisationen.
En sak hon förvånas över är hur stor vikt anställda lägger vid estetiken och att de som är stolta över sitt kontor har mycket mer överseende med annat.
Något annat som Christina Bodin Danielsson tittat på är vilken roll kontorstypen i sig spelar. Sveriges vanligaste typ är det mellanstora kontorslandskapet, med 10–24 personer i ett och samma rum. Det är också det som ger lägst effektivitet, minst trivsel och sämst hälsa.
– Högre sjukfrånvaro var utmärkande där, konstaterar Christina Bodin Danielsson.
Storleken på gruppen är inte tillräckligt liten för att få bra gemenskap och inte tillräckligt stor för att ge anonymitet. Men ännu viktigare är bristen på egenkontroll.
– Det finns ingen möjlighet att ta sig därifrån. Det är troligen nyckeln till det sämre resultatet, säger Christina Bodin Danielsson.
Hon jämför med flexkontor, det som de tillfrågade trivs bäst med (eget rum skattas lika högt). På flexkontor arbetar många hemifrån mycket och därför har man inte någon personlig arbetsplats.
Där kan man sitta öppet, men det finns olika typer av rum för koncentrerat arbete.
– Du kan dra dig undan när du behöver och du kan jobba hemifrån i viss utsträckning. Flexkontor är utmärkande på arbetsplatser med mycket självständigt arbete. Cheferna litar på att du gör det du ska. Du har mycket egenkontroll.
Fotnot: I doktorsavhandlingens kvantitativa studie har 491 personer svarat på frågor. 19 personer från olika kontorstyper djupintervjuades.