Alla i överklassen skickar sina barn till internatskolor. Arbetarklassen käkar tacos och har en massa djur hemma. Medelklassen kör combi och har två barn. Societeten går på en massa partyn och jobbar inte. Nyrika gillar guld och bidrar inte till välgörenhet. Eller?
– Många fördomar stämmer, säger Bathina Philipson och skrattar.
Ändå är tanken att hon ska sticka hål på de förutfattade meningarna i sitt tv-program Bathinas skilda världar, en serie i åtta delar på SVT Play, där hon reser runt och besöker familjer från olika samhällsklasser.
– Jag hänger med dem, ungefär som Carina Berg flyttar in. Jag djupdyker, säger hon.
Vi träffas i våningen på Östermalm där Bathina Philipson har bott i 15 år nu. Den brer ut sig på två hela plan högst upp i huset. Mängder av familjebilder står utplacerade på spiselkransen, i bokhyllorna och på byråarna.
Parallellt med att hon besöker olika samhällsklasser i programmet, får tv-tittarna inblickar i hennes egen tillvaro i överklassen där hon hamnade när hon gifte sig med mångmiljonären Aje Philipson. Man får också följa med när hon besöker sin familj i Uppsala, som hon definierar som undre medelklass.
– Det är halvjobbigt att sticka ut hakan, men jag framför ett budskap och då får man offra anonymiteten, säger hon.
Tidigare har hon försökt hålla sig undan offentligheten.
– Varför skulle jag ställa upp på intervjuer som lyxfru till Aje? Det är inte den bild jag vill ge, säger hon.
Bathina Philipson hävdar att ett av grundproblemen i Sverige är att vi inte vågar säga vad vi tycker, att vi är rädda för att verka otrevliga eller misstas för rasister.
– Beror det på jantelagen? Luther?, undrar hon.
Själv har hon alltid varit frispråkig, vilket hon tycker är på både gott och ont. Hon skrattar och skyller på sin arabiska uppväxt. När hon var på besök i Damaskus som barn kunde folk rangordna flickorna i familjen efter hur söta de var.
– Så gör inte jag, det är oförskämt, men jag är präglad av att det är okej att säga vad man tycker, säger hon.
Föräldrarna är palestinska flyktingar och bodde i Syrien när Bathina föddes. När hon var två månader flyttade familjen till Uppsala. Bathina växte upp i stadsdelarna Gränby och Stenhagen. Barn efter barn föddes och till slut var de nio syskon. Det var ganska knapert, men Bathina tog sig fram av egen kraft. Hela högstadiet hade hon stipendium och när hon var 17 år fixade hon jobb på Burger King. Egna pengar tjänade hon förresten redan som elvaåring när hon köpte godis billigt av en grossist i Damaskus och sedan sålde klubbor och tuggummin till ungarna på gården.
– Jag tjänade tolv, tretton hundra. Kioskgubben var irriterad, för jag var billigare, säger Bathina och skrattar.
Hon tror att hon hade varit säljare i dag om hon inte gift sig rikt.
– Vet du vad jag är? Jag är intresserad av människor!
Hon pratar och skojar livligt utan att tänka efter så mycket före. Mobiltelefonen ringer.
– Förlåt, det är tennisen. Det är vi som kör i dag, säger hon med en blick på displayen och svarar.
För egen del var det mycket handboll och friidrott när hon växte upp. Hon spelade teater också och berättar att hon var med i en uppsättning som hette Ministern kommer, på Uppsala stadsteater.
– Teater är ett bra sätt att integrera invandrarbarnen. Teatern lyfter bort ungdomar från gatan och får dem att känna sig mer värdefulla.
Svenskarna borde öppna dörren mer för integration, tycker hon.
– Ta ungdomarna i trapphuset, de vill vara integrerade egentligen, men är inte inbjudna och vet inte hur de ska bete sig för att komma in. Bjud hem Mohammad Ali på middag. Säg: vi läser läxan ihop.
Hon säger att hon personligen inte har stött på fördomar på grund av sin utländska bakgrund.
– Jag gjorde ett aktivt val att hänga mycket med svenskar. Jag har integrerat mig själv. Jag har valt att vara som alla andra och jag ser "opportunities". Ha ha, nu börjar jag låta som en som bott i USA i 15 år.
Jo förresten, när hon tänker efter har hon visst stött på en del fördomar – för att de var så många syskon, för att hennes mamma bar slöja och inte jobbade så mycket.
– Men jag har struntat i det. Kanske har jag bra självkänsla. Egentligen, när jag tänker tillbaka, var jag en stark liten tjej, säger hon.
Hon tror att det är lätt som invandrare att tänka att andra är rasister, att det är därför man inte får det där jobbet. Även om så är fallet ska man bara köra på tycker Bathina Philipson. Men hon inser att alla inte har den styrkan.
När hon rannsakar sig själv tycker hon inte att hon har så mycket fördomar, i alla fall försöker hon att inte ha det.
– Jag slår hål på dem själv genom att fråga, säger hon.
Hon tror att fördomar ofta beror på okunskap och avundsjuka.
– Jag fick inte gå i korta kläder och kunde klanka ner på andra invandrargrupper som hade det, fast jag egentligen var sotis, medger hon.
Vad hon tror att många i Sverige har missat är att invandrare inte är mindre fördomsfulla eller rasistiska än svenskar och att det finns mycket fördomar mellan olika invandrargrupper. Hon konstaterar att man inte kan klumpa ihop alla som en grupp.
– Många ser mig som en överklasstjej, men jag är bara Bathina. Jag växte upp i min familj och mådde bra av det. Jag vill bli sedd som individ, säger hon.
Bathina Philipson är 35 år yngre än sin man. Tre av hans sex barn från tidigare äktenskap är äldre än hon. En del som inte känner henne tror att hon gifte sig med honom enbart för pengarna.
– Alla får tro vad de vill, jag kan inte slå hål på alla fördomar. Varför ska jag gå in i en försvarsställning? Jag orkar inte förklara, säger hon.
Det hon föll för var hans pondus och integritet, inte bara det liv han kunde erbjuda henne.
Vad föll han för hos dig då?
– Jag tror han föll för att jag är hans raka motsats. Jag är invandrare, muslim, från förorten. Jag är pratig, glad, tog för mig och rufsade till honom lite i håret – förstår du?
Bathina lever ett ekonomiskt privilegierat liv. Hon bor stort och reser mycket, men säger att det är 80 procent vardag: "tjafs med ungarna", skola och fritidsaktiviteter, hämta och lämna.
Hon går och hämtar oss varsin banan, snor ihop håret till en knut och säger att den största skillnaden mellan hennes två världar är det materiella.