– Självkänsla har blivit den viktigaste framgångsfaktorn för att lyckas inom alla områden i livet, säger hälsopedagogen och författaren Cajsa Tengblad som tycker att det har blivit dags att prata mer om vikten av vi-känsla och medkänsla.
Med sin nya bok "Tillsammans är det nya själv" vill Cajsa Tengblad få oss att stanna upp och fundera på vad som egentligen är viktigt och värt att prioritera. Titeln kom hon på när hon studerade forskning om självkänsla och insåg att det faktiskt inte handlar så mycket om självet utan mer om gemenskap.
– Det är när vi släpper självfokuseringen och ägnar oss åt människor i omgivningen och deras behov som självkänslan utvecklas. Det finns en vilsenhet kring det här men undersökningar visar att det inte är bra att nära barn i uppfattningen att de är mer speciella än andra. Varje människa har ett värde som den man är, jag är inte förmer än andra människor, jag är inte mindre, utan lika mycket värd.
– Jantelagen har gått från det ena diket till det andra, nu ska alla tro att de är bäst och mest speciella, men jag tror att vi mår bättre när vi inser att vi är både och som människor, vi är både starka och svaga, vi har möjligheter och begränsningar, svagheter och styrkor, säger Cajsa Tengblad.
Genom de sociala mediernas framfart har vi fått en möjlighet att välja vilken bild vi vill presentera av oss själva och vårt familjeliv och ju större glapp det är mellan idealbild och verklighet desto sämre mår vi, tror Cajsa Tengblad, som säger att det här är det område som hon brinner mest för.
– Jag vill att det ska bli på riktigt utan filter, att vi ska våga dela med oss av var vi befinner oss, både av det som är bra och det som är jobbigt, det som är härligt och det som är besvärligt.
Cajsa Tengblad bor tillsammans med sin man Pelle och deras fyra barn i Kaxholmen utanför Jönköping. Att det ens skulle bli någon familj var ingen självklarhet för den äventyrslystna unga kvinnan som själv kom från ett skilsmässohem och förknippade barn och familjeliv med någonting tråkigt.
– Jag hade fel, att leva i så nära relationer som man gör i en familj är både spännande och utmanande - varje dag. Gång på gång ser och hör jag mig själv säga det där som jag lovat mig själv att inte säga. Är det någon som känner till och påminner mig om mina fel och brister så är det mina egna barn.
För att bygga på gemenskapskänslan och få vardagspusslet att gå ihop brukar familjen, inspirerade av Sune-filmerna, försöka ha ett familjemöte på söndagskvällar där var och en får chans att berätta hur veckan har varit, vad som händer framöver och om man behöver hjälp med något.
– Den som är ansvarig för mötet får även välja en film som vi ser tillsammans, berättar Cajsa som vill uppvärdera vardagen och lyfta fram hemmet och familjen som platsen där man får vara sig själv, ta det lugnt och leva fullt ut.
– Man kanske inte alltid måste åka hemifrån för att vila och hämta krafter. Det är klart kommersiella krafter som styr att vi alltid ska åka iväg och köpa något för att bli lyckligare. Här vill jag att vi ska stanna till och tänka vad är viktigt, vad är det vi värderar och vad är det vi vill skicka med våra barn?
Trots att vi lever i en tid med stora valmöjligheter och enormt utbud upplever många kraven både från omgivningen och oss själva som näst intill omänskliga. De äldre är allvarligt oroade över sina vuxna barn som i sin tur har fått barn, för de ser hur tidspressade de är. Hur de jagar hit och dit, hur de renoverar och har finare och finare hem men spenderar mindre och mindre tid där.
– Det här individualistiska samhället har gjort att vi är bäst i världen på att ta till oss nya metoder och dieter och vi ser inte äldre människor som en resurs. Hur många är det egentligen som frågar sina egna föräldrar om stöd och hjälp i föräldrarollen? Men man behöver inte uppfinna hjulet gång på gång. Det finns mycket att hämta från det gamla beprövade, säger Cajsa Tengblad.
Som föreläsare upplever Cajsa Tengblad att många känner en större känsla av otillräcklighet i dag jämfört med vad vår föräldrageneration gjorde.
– Vi är beroende av experthjälp och har litegrand omyndigförklarat oss själva som vanliga vuxna. Vi kanske bara skulle behöva slappna av lite och inse att vi inte är så tokiga. Många jobbar i snitt tio timmar mer per vecka i dag än vad man gjorde för 30 år sedan och konsumerar dubbel så mycket. Hur ska man hinna med allting? Att prioritera blir viktigare än någonsin, jag tror att vi måste lära oss att avstå för att bestå som människor. (TT)