Barnhälsovården når nästan alla

Det framgår av en studie vid barnhälsovården i Uppsala län, som publiceras i nätupplagan av facktidskriften Acta Paediatrica.
– Att nära nog alla småbarn, oberoende av familjebakgrund, får del av grundläggande barnhälsovård är givetvis positivt. Däremot är det ett bekymmer att de mest utsatta familjerna inte verkar få mer stöd än de mer resursstarka, säger sjuksköterskan och doktoranden Thomas Wallby vid barnhälsovården i Uppsala län.
Han är huvudansvarig för studien som gjorts mot bakgrund av ett så kallat konsensusdokument från 1999 om den svenska barnhälsovården. I det enades experter och företrädare för den svenska barnhälsovården om att utsatta grupper, till exempel familjer med låga inkomster och flyktingfamiljer, bör få extra stöd.
– Att de behöver mer stöd beror på att det både på kort och lång sikt finns starka samband mellan materiella resurser i familjen och barnens fysiska och psykiska hälsa, säger Thomas Wallby.

I studien har forskarna analyserat uppgifter från olika register om drygt 25 000 barn i åldrarna 0 till 6 år i Uppsala län och deras familjer. Överlag visar analysen att barnhälsovården når alla grupper, oavsett familjens inkomstnivå eller om föräldrarna är födda i Sverige eller i något annat land.
– Det är extremt ovanligt att familjer helt avstår från kontrakt med barnhälsovården. Bara ett av 1000 barn har inte en enda kontakt med barnhälsovården före två års ålder. Ur ett internationellt perspektiv är andelen som regelbundet kommer på hälsokontroller och genomgår barnvaccinationsprogrammet unikt hög hos oss, säger Thomas Wallby.
Bara på en enda punkt upptäckte han en skillnad mellan hur olika grupper utnyttjade barnhälsovården. Mammor födda i andra länder och i familjer med låga inkomster deltog i betydligt mindre utsträckning i barnavårdscentralernas föräldragrupper än mammor i svenskfödda familjer med höga inkomster.

Thomas Wallby anser att barnhälsovården måste göra mycket mer än så för att uppfylla rekommendationen om extra stöd för sårbara grupper.
– En viktig faktor för det extra stödet ska vara till nytta är en förtroendefull och jämlik relation mellan BVC-sjuksköterskan och föräldrarna. Ett ökat antal hembesök och regelbunden och nära samverkan med sociala myndigheter, gärna inom ramen för familjecentraler, är viktiga förutsättningar för ett bra stöd till sårbara familjer, säger Thomas Wallby.