När dagens föräldrar väljer namn åt sina barn delar de ut sociala nycklar om sig själva och de förväntningar de har om sitt barns framtid. Talesättet ”Säg mig vad du heter och jag ska säga dig vem du är” kan med andra ord bytas ut till ”Säg mig vad du heter och jag ska säga dig vilka dina föräldrar är”.
Att valet stannar vid just Emma, eller uppstickaren Wilma, sker inte av en slump. Föräldrarna gör sociala ställningstaganden, det händer omedvetet, men skvallrar i allra högsta grad om vilka föräldrarna är. Det säger en hel del om vad de har för värderingar, erfarenheter och bakgrund. Namnvalet ger på så sätt en viktig pusselbit till hur föräldrar vill framställa sig själva via barnets namn.
– Föräldrar skapar bilder av sig själva genom att välja olika typer av namn, men också genom att välja olika sätt att stava namnet på, säger Emilia Aldrin, som forskar kring personnamn vid institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
Emilia Aldrin lade fram sin doktorsavhandling Namnval som social handling i fredags och i denna studie har hon låtit drygt 600 nyblivna föräldrar i Göteborgs kommun besvara en enkät samt djupintervjuat ytterligare ett 20-tal i syfte att få en bild av hur föräldrar på 2000-talet framställer sig själva genom namnvalet. Ofta kombineras flera olika sociala ställningstaganden så att föräldrarna kan skapa en komplex och unik bild av sig själva. Ska det till exempel vara ett namn som klingar traditionellt eller modernt? Vanligt eller originellt? Praktiskt eller estetiskt tilltalande? Svenskklingande, utländskt eller internationellt? Hon har även funnit att pojkar oftare får utländska namn och namn som finns i släkten. Föräldrar till flickor vill hellre ha svenska namn och namn som är estetiskt tilltalande.
Men vad är det egentligen som bestämmer hur namn som Leo, Neo, Emma och Julia uppfattas och vad de säger om föräldrarna? Ja, dels påverkas associationerna av vår kulturella, sociala, ekonomiska och etniska tillhörighet, men även våra personliga erfarenheter spelar roll.
– Samma namn kan naturligtvis väljas av olika anledningar av olika föräldrar. Men när föräldrarna resonerar sig fram till vilket namn som barnet ska ha, då kommer deras identitet och värderingar oftare fram tydligare. Om Leo väljs för att det är originellt av vissa föräldrar, kan andra välja det för att det finns i släkten, säger Emilia Aldrin.
Hon menar att det oftast behövs flera ledtrådar för att kunna lägga det sociala pusslet och för att förstå hur föräldrar väljer förnamn.
– Det är bra, det betyder att samhället inte är så socialt skiktat som man kan tro, namn kan man välja utifrån olika utgångspunkter, säger Emilia Aldrin.
Hur vi associerar till förnamn förändras också över tid. Se bara på nygamla namn som Gertrud och Hjalmar. För 20 år sedan var de nästan otänkbara för nyblivna föräldrar.
– Föräldrar som ändå valde namnen för 20 år sedan behöver inte ha tänkt på samma sätt som en förälder i dag, säger Emilia Aldrin.
Exempel på namngrupper som fått en tydlig klassmarkör är kändisnamn som Robin, Zlatan, Britney, Kevin och Liam. De väljs av fler lågutbildade och yngre föräldrar. Angloamerikanska namn som slutar på y, fungerar också som klassmarkörer. Tommy, Conny, Sonny och Ronny, vanliga från 30-talet och fram till 60-talet, var arbetarklassens hyllning till den amerikanska masskulturen. Barn från överklassen fick istället heta Charlotte, Louise, Desiree, Adam och Karl.
Är namn fortfarande en klassfråga?
– Både ja och nej. Ja, i så motto att sociala faktorer som utbildningsnivå hos föräldrarna har betydelse för namnvalet. Välutbildade och äldre föräldrar som bor i villa är mer traditionella, de som är yngre och de med kortare utbildning är mer kreativa och nyskapande i sitt namnval, säger Emilia Aldrin.
Hon förklarar det med att föräldrar i överklassen kan kosta på sig att vara konservativa och till och med tjäna på det. De har redan uppnått en hög status och tjänar på att bekräfta det sociala systemet. Namnvalet är bara en liten del i hur man markerar sin klasstillhörighet.
De lågutbildade tjänar mer på att bryta mot de befintliga normerna och göra något helt oväntat. De befinner sig i ett ”underdog-perspektiv”. Dessa föräldrar kan visa att de är individualister. Att ge sitt barn ett ovanligt namn med ovanlig stavning gör att ens barn sticker ut i mängden.
I dag har det också blivit viktigare att välja ”rätt” förnamn och många föräldrar gör en stor grej av namngivningen.
– När jag gjorde mina intervjuer beskrev många föräldrar det som väldigt laddat. En del föräldrar beklagade sig och visste varken in eller ut. De la ner enormt mycket tid på att diskutera. Och många är medvetna om att omgivningens uppfattning kan påverka barnet och tar hänsyn till detta.
Det kan handla om att hitta ett namn som fungerar på en framtida vd, som artistnamn, ett namn som passar för en internationell karriär eller ett namn som snabbt smälter in i längden.
Emilia Aldrin tror att förklaringen ligger i den allmänna samhällsutvecklingen som gått till att bli mer individualistisk.
– En individ blir också ett varumärke där namnet ska säga något om vilka vi är, säger Emilia Aldrin.
När hon frågade föräldrarna om hur de valt namn till sina barn, svarade en majoritet att båda två varit lika engagerade. Men på frågan vem som först föreslagit det namn de valde, var det mammorna som hittat namnet.
– Det kan ha med traditionella könsrollsmönster att göra. Hem och familj har av tradition ansetts vara kvinnans domän. Men man kan också fundera på om mamman får eller tar mer ansvar. Vill inte pappan eller får han inte lika mycket? I mitt material finns det indikationer på att mammorna har svårt att släppa in pappan i beslutet.
Emilia Aldrins intresse för förnamn började i litteraturen, när hon började titta på varför olika karaktärer i böcker heter som de heter. Det ledde sedan vidare till forskningen kring hur föräldrar namnger sina barn.
Vad säger ditt namn om dina föräldrar?
– Ja, det enda jag vet är att de ville ha ett långt och melodiskt namn som fanns i släkten.
UNT frågar: Hur tänkte ni när ni skulle hitta på namn?
Ulrica Lidbom, 36 år, med sonen Sixten Lidbom, 17 månader, Uppsala.
– Innan förlossningen hade vi lyckats få ner våra namnförslag till två, Sixten och Vidar. Vi ville hålla det lite öppet, för det är först när man ser sitt barn som man vet vem det är. Sixten föddes en månad för tidigt, vi skojade om att han var snabb av sig och kallade honom Blixten, vilket rimmade med Sixten. Sen föll det sig också så turligt att han föddes på Sixtendagen, vilket är lite häftigt. Han heter Hjalmar i andranamn efter sin pappas farfar, vi ville även ge honom ett släktnamn. Bägge våra barn har gamla, svenska och traditionella namn. Storasyster heter Vega men många tror att det är spanskt. Vi ville inte ge våra barn ett kändisnamn, det får inte vara jättekonstigt och sticka ut för mycket, namn ska hänga med hela livet.
Patrik Klint, 33 år med barnen Saga och Johannes Klint, 3 och 5 år, Örbyhus.
– Min fru skötte grovjobbet och vaskade fram två namn som jag fick välja mellan. När vi fick vårt första barn hade hon Imre och Johannes som tilltänkta namn. Jag tyckte Johannes lät bättre än Imre. Vi bestämde vad det skulle bli för namn om det blev en pojke innan han föddes. När Saga kom fick jag också välja på några flicknamn och Saga lät fint. Det är inte så vanligt, vilket är bra. Vi tänkte att namnet ska hålla hela livet och att det passar ihop syskonen emellan. Min bror döpte sin son till Buster och dottern till Doris. Sonen fick heta Buster för att de under graviditeten kallade magen för Buster. De valde mer ovanliga namn men vi ville inte ha några namn som sticker ut för mycket.
Carl Bagge, 29 år, med dottern Emilia Bagge, 14 månader, Uppsala.
– Jag och min fru satt och spånade med hjälp av namnlistor under graviditeten. Eftersom vi inte visste könet, försökte vi hitta passande killnamn också. Men det var svårt att komma överens om ett pojknamn och vi la ner mycket tid på det. När vi kom på Emilia kändes det däremot väldigt bra på en gång. Båda tycker att det är ett jättefint namn. Vi har ingen i släkten som heter Emilia. Vår dotter heter Anna Emilia Astrid. Anna och Astrid är mormorsnamn från oss båda. Det känns kul att förankra andranamnen bakåt i tiden för att Emilia ska känna en samhörighet med sin släkt. Emilia är rätt ovanligt, även om det ligger högt upp på 100 i topplistan över de mest populära flicknamnen. Min mor är från Polen och därför ville vi också ha ett namn som funkar internationellt.
Ulrika Wippel, 37 år, med sonen Isaac Wippel, 8 månader, Uppsala.
– Det viktigaste var att namnet skulle passa i en internationell miljö, eftersom min man är från USA. Och även att det var ett namn vi båda tyckte om. Isaac var det enda namnet vi kunde enas om. Vi hade en jättelång lista och höll på in i det sista. När vår son föddes var vi tvungna att bestämma oss, och då gjorde vi det nästan på direkten. Vi valde en engelsk stavning, det fick bli en kompromiss.
– Andranamnet, Mikael, fick däremot en svensk stavning. Några namnförslag vi hade haft på lut visade sig redan vara upptagna av bekantskapskretsen, vi ville ha ett mer originellt namn som inte alla andra heter och som ska hålla i längden.
