Margareta Nyström som är rådgivare i Föräldraföreningen Mot Narkotika i Uppsala, har i 30 år jobbat för att hjälpa föräldrar till ungdomar i missbruk. Allt började när det visade sig att hennes egen son tog droger.
– Men det har skett en enorm förändring sedan mitt barn var i narkotikasvängen, det går inte ens att jämföra med i dag. Det är ett råare klimat, ungdomarna visar ingen respekt för medmänniskor och de är mer orädda att ge sig in i den kriminella världen, berättar hon.
Margareta Nyström beskriver hur kort steget är från att testa hasch till att handla med droger och syssla med penningtvätt.
– De hamnar i ekonomiska situationer som inte fanns för 15 år sedan. Ofta går föräldrarna in för att rädda sina barn från repressalier för de får höra av ungdomen att "annars kommer de att skjuta knäskålarna av mig".
Hon beskriver att de här killarna ofta är barn från respektabla familjer där det finns trygghet och kärlek. De hamnar sedan i en karusell där de vill slippa jobba men ändå tjäna pengar och därför tar emot ett litet parti narkotika. Ofta lyckas de inte sälja, de blir upptäckta av polisen och drogerna beslagtas.
– Och då försöker de lösa detta själva genom att ta sig an ett nytt parti, och då blir det ränta på ränta och så fortsätter det tills ungdomen är helt insnärjd.
– Alla knarkuppgörelser där det skett skjutningar gäller ungdomar som inte lyckats sälja det de har tagit till sig, menar Margareta Nyström.
Ofta vet inte anhöriga något alls. De gånger de faktiskt fått insyn och betalat av skulderna kommer alltid nya situationer som snärjer ungdomen igen. Ungdomen tar på sig ett nytt parti och historien återupprepar sig.
– Det handlar inte om stora summor, upp till 30 000 kronor per gång. Vi uppmanar alltid anhöriga att aldrig betala för det håller bara hjulen rullande och det räddar inte ens barn.
Den bästa lösningen för de här ungdomarna är enligt Margareta Nyström att de åker fast och hamnar på häktet så att de får andrum och sedan förhoppningsvis kan gå med på att åka till ett behandlingshem.
– Då gäller det att de verkligen tar emot hjälpen på behandlingshemmet och sedan inte har kontakt med sina gamla kompisar. Kanske måste de flytta någon annanstans för att bli fria. Men behandlingshem ligger jäkligt långt inne för de här ungdomarna. Det funkar bara om de är livrädda.