Det är nästan fullsatt i Grönwallsalen på Akademiska sjukhuset som rymmer nära 300 åhörare. Personer från olika branscher som kommer i kontakt med ensamkommande flyktingbarn i sitt yrke har kommit hit för att delta i en hel dag av föreläsningar anordnad av barnskyddsrådet i Uppsala. Uppsalas barnombudsman Lisa Skiöld berättar att syftet med dagen är att nå ut till dessa målgrupper med olika aspekter av mottagandet av flyktingbarn och visa på de behov som finns.
– Ensamkommande flyktingbarn har funnits jättelänge, men de har ökat mycket nu, och behovet av fortbildning av personalen som också blir allt fler är jättestort. Det är viktigt att kunna möta barn så att de integreras och inte hamnar i traumasituationer.
Men det är inte bara de som kommer i kontakt med de ensamkommande barnen i sitt yrke som kommit för att lyssna. Också frivilliga personer som engagerat sig som till exempel gode män är på plats för att lära sig mer. Och de är en viktig del i mottagandet av barnen.
– Frivilligsamhället är en otroligt stor del av mottagandet. Antalet frivilliga har ökat, och det är fantastiskt häftigt. Det känns som 60-talet, en sådan kraftsamling i samhället som mobiliserar sig och ser behovet, säger Lisa Skiöld.
Under dagen talar representanter från bland annat socialtjänsten, polisen, psykiatrin och forskningsvärlden för att skapa en blandning av olika perspektiv på ensamkommande barn. En av dem är Ulrika Wernesjö som doktorerat i sociologi vid Uppsala universitet. I sin avhandling har hon intervjuat ensamkommande flyktingbarn för att få deras egen syn på sin situation.
– Jag hoppas att min forskning kan väcka frågor om hur man konkret kan arbeta med ensamkommande flyktingbarn. Det är extra viktigt just nu i och med att det i debatten idag är stort fokus på kostnader, men man får absolut inte glömma bort ungdomar och barn och att de ska ha det bra, säger hon.
Hon berättar att många ensamkommande barn tidigt ser Sverige som sitt hem och planerar sin framtid här, men att de samtidigt känner att det finns mycket ifrågasättande och misstänkliggörande av invandrare som gör att de känner att de inte passar in i samhället. Många känner också att de har svårt att få kontakt med svenskar.
– Att inte bemöta människor i kris är alltid en risk. De här barnens främsta behov är sammanhang. De behöver inte främst gå i psykoterapi, utan få bostad och omsorg och börja skola så tidigt som möjligt. Om vi inte erbjuder det stöd som behövs finns risk för utanförskap och psykiska effekter, säger Lisa Skiöld.