Det säger Yvonne Flambe på Uppsala kommun. Hon har gått igenom kommunens alla placeringar på hem för vård och boende, HVB-hem, som varit aktuella under 2005 och 2006 och kartlagt situationen ur flera synvinklar.
Det är barn och ungdomar med mycket allvarlig problematik som slits upp från nya miljöer när de av olika skäl ges nya placeringar. Det kan vara ungdomar som rymmer, missbrukar droger eller använder våld, starkt destruktiva barn och ungdomar med självskadebeteende och kraftig ångest, eller med en eller flera diagnoser, som ADHD eller Aspergers.
- Hälften av alla tvingas till minst en ny placering, och då har vi räknat bort omplaceringar som måste ske, exempelvis från ett akuthem, säger Yvonne Flambe.
En person har omplacerats 14 gånger sedan mars 2004, alltså nästan en gång varannan månad. I ett annat fall har en person omplacerats 15 gånger sedan 2001, och flera exempel på över tio omplaceringar finns, undantaget sådana placeringar som måste ske.
- Men det här är extremerna. Så många som fyra, fem omplaceringar är dock inget ovanligt, säger Yvonne Flambe.
Vad är det då som inte fungerar när barn tvingas flytta så ofta? Här finns inga klara svar, men väl en del tankar.
- Jag får intrycket av att barnen och ungdomarna ofta kommer in för sent på behandlingshem. Vi har exempel på ungdomar som fått åtta öppenvårdsinsatser före beslut om placering. Då har missbruket eller ohälsan hunnit bli befäst, säger Yvonne Flambe.
Ett problem är att kompetensen på behandlingshemmen och inom socialtjänsten inte alltid räcker för den tunga problematiken. Bland ungdomarna med mycket ångest och allvarligt självskadebeteende är de flesta flickor.
- De far ohyggligt illa och skulle behöva bo på små enheter med mycket speciell och hög kompetens. Men det är svårt att få till, och då placeras de kanske fel. Det här blir ett misslyckande för alla och leder till mycket frustration även för våra handläggarna, säger Ewa Ben Ouali, enhetschef för kommunens distriktsnämnder som beslutar om placeringarna.
Man kan i ifrågasätta om barn med psykiska problem ska vara socialtjänstens ansvar på det sätt som det är i dag, anser hon.
- Landstinget borde ta ett större ansvar.
Barn med diagnoser som ADHD, Tourettes syndrom, med flera innebär en särskild problematik.
- Det finns ett och samma barn som har upp till åtta olika diagnoser. Barnpsykiatrin säger att man inte ska placera barn med olika diagnoser tillsammans. Hur gör man då med ett sådant barn?, säger Yvonne Flambe.
Vid årsskiftet börjar den nyinrättade socialnämnden för barn och unga att verka i Uppsala kommun. Kommunfullmäktige har gett nämnden i uppdrag att utvärdera aktuella behandlingsmetoder. Kanske kan det ge fler svar på varför så många omplaceras så ofta.
- Jag känner oro för alla omplaceringar och det är bra att vi måste borra vidare, säger Ewa Ben Ouali.
Läs mer i UNT