Barn med stora behov glöms ofta bort
Nästan en miljard kronor läggs årligen på insatser för barn med särskilda behov i Uppsala kommun. Generellt sett har kommunens barn och ungdomar det bra. Men det finns grupper med problem och som lätt glöms bort, till exempel flyktingbarn och barn till missbrukare.
Ett problem är att det finns stora kunskapsbrister om situationen för många barn och ungdomar med särskilda behov.
— Barn till missbrukare, flyktingbarn, barn i familjer med våldsamma föräldrar eller ekonomiska problem. Alla är de hårt drabbade. Men vi vet för lite om dem, säger Lars Nelander, uppdragskonsult på Uppsala kommun som lett arbetet med rapporten.
Glöms bort i debatten
Ofta saknar de här grupperna företrädare som för deras talan. Därför glöms de lätt bort i samhällsdebatten. Särskilt tydligt är det när det handlar om yngre barn.
Många gånger faller de här barnen mellan de vuxna aktörernas stolar.
— Det brister i samverkan myndigheter emellan och mellan föreningsliv och myndigheter. Ingen vet riktigt hur det går för barnen eftersom uppföljningen är dålig, säger Gunilla Oltner, uppdragskonsult.
Hon har varit ansvarig för gruppintervjuer med bland andra flyktingbarn, funktionshindrade barn och barn till drogberoende föräldrar. Alla är de exempel på grupper som sällan hörs i debatten.
— Bara de här barnen själva vet hur de har det, och de blir väldigt glada när någon frågar hur de mår, säger Gunilla Oltner.
Behov av psykiatriskt stöd
Intervjuer har också gjorts med yrkesgrupper som arbetar med de här grupperna. Enligt dem är den psykiska hälsan hos samtliga barn och ungdomar i grupperna dålig eller mycket dålig, och de måste få psykiatriskt stöd genom kommunen eller landstinget.
Skolans betydelse har blivit tydlig i intervjuerna, särskilt när det gäller flyktingbarnen.
— De är ofta oerhört positiva till skolan som många gånger är deras trygghet i tillvaron. Vi måste se till att det fortsätter att vara så. Forskning har också visat att insatser i skolan har effekt, under rätt förutsättningar. Så där kan vi påverka, säger Gunilla Oltner.
Under 2003 använde kommunen nästan en miljard kronor till insatser för barn med särskilda behov. Det saknas ekonomiskt utrymme för att satsa mer.
— Därför måste det bli lättare att följa upp vart pengarna går och se att de verkligen används rationellt, säger Lars Nelander.
Kunskap en bristvara
De berörda politiska nämnderna måste godkänna rapporten innan några specifika utvecklingsområden pekas ut. Men idéer finns.
— Vi måste satsa mer på förebyggande arbete. Det har sagts tusen gånger, men det måste gå eftersom det blir mer lönsamt på sikt, säger Lars Nelander.
Kunskapsluckorna måste också täppas till.
— Kalla fakta och handfast kunskap är en bristvara. Och då lämnar man fältet fritt för ett allmänt tyckande, säger Lars Nelander.
Enligt honom har ingen liknande rapport gjorts i Sverige.
— Sociala utredningar har gjorts på senare år, men den rejäla kartläggning och den faktabas som nu tagits fram för Uppsala är unik, säger han.
Så jobbar vi med nyheter