Men Telias vd Lars Nyberg menade att det i det läget var en ”avvägningsfråga” och att man borde ha ”anat” att ”det fanns risk för andra förmånstagare” bakom den 22-åriga kvinnan, men att granskningen inte visade något sådant. Det är så dags nu när Telia Sonera figurerar i en schweizisk utredning om mutor och penningtvätt som rör Takilant, bolaget man köpte 3G-licensen av. Extra besvärande för Telia Sonera är att det inte uppges finnas några spår av de två miljarder kronor man betalat i Takilants redovisning.
Däremot är det svårt att ta det svenska telekomföretagets förvåning på allvar. Det är inte första gången som det ertappas med byxorna nere i, som Telia Sonera beskriver det, ”tillväxtmarknader i Eurasien”. Redan i april i år avslöjade SVT:s Uppdrag granskning att myndigheter i Azerbajdzjan, Vitryssland och Uzbekistan hade tillgång till de telesystem som tillhandahölls av Telia Sonera.
Därmed kom dessa länders säkerhetstjänster över information om samtal, sms och annan data, vilket underlättat avlyssning och gripande av oppositionella krafter. Det står förstås företag fritt att agera på ett sätt som gynnar diktatoriska regimer, men Telia Sonera är inte vilket företag som helst. Den svenska staten är fortfarande huvudägare, och företaget har strikta etiska riktlinjer.
Antingen följer man dessa riktlinjer eller så ändrar man dem så att de tar mindre hänsyn till läget i de länderna där man är verksam. Det senare alternativet är dock inte aktuellt för telekomjätten. Den svenska staten ska inte ens indirekt bidra till att hålla diktaturer under armarna. I det läget väljer Telia Sonera i stället att blunda för situationen i dessa länder. Det är i alla fall det intryck man får som utomstående.
Om det skulle visa sig att Telia Sonera på något sätt är inblandat i mutor och penningtvätt måste det få konsekvenser. Men alldeles oavsett detta måste företagets ledning sluta låtsas bli så förvånade varje gång korrupta diktaturer agerar som – just det – korrupta diktaturer.