Antiklimax. Det är det första ordet Martin Öström kommer att tänka på när han ska sammanfatta dagen. Iklädd blå kostym och med blommor samt mjukisdjur runt halsen står han på ett risprytt flak, på grusplanen bakom Katedralskolan. Klasskompisen Signe Norrby instämmer i hans analys. Allt de har gjort de senaste tre åren – alla läxor, prov och tidiga mornar – har ju handlat om att nå just den här dagen.
Flera har sagt till dem att studenten kommer att vara den absolut lyckligaste stunden i deras liv. Och visst var det väl kul att springa ut med sina vita mössor, men inte så kul, menar Martin och Signe. Kanske hade eufori uppstått om det hade varit fyrverkerier samtidigt, och man hade kunnat kasta sig ut för en stor rutschkana i stället för att bara spring ut genom dörrarna föreslår Signe. Helt besvikna är de dock inte, utan självklart finns det viss glädje. Martin är till och med villig att ge dagen åtta av tio i betyg.
Plötsligt sätts motorn på lastbilen igång och doften av björkris blandas med bensinångor. Nu ska Martin, Signe och resten av klassen rulla iväg för en två timmar lång färd genom stan och proklamera för omvärlden att de faktiskt tagit studenten. Därefter blir det diverse mottagningar och slutligen stor fest på Flustret. Vem vet, kanske har betyget för denna dag höjts innan klockan slår midnatt?
Några meter bort är känslorna mindre ambivalenta. Noradin Hagi Shire, Ellinor Grele och Martin Eriksson har redan börjat dansa loss på sitt flak. Musiken från högtalarna är uppvriden till max och basgången från den hip hop-låt som spelas får de inre organen att vibrera i takt. Det skålas och skrattas, och golvet under dem gungar lätt. Noradin Hagi Shire ler brett och utropar att det bara är nuet som gäller den här dagen, och att nuet är fyllt av "superglädje".
Mellan och nedanför alla ekipage står nära och kära med plakat, samt mobil– och systemkameror i högsta hugg. Temperaturen i luften är inte överdrivet varm, men solen skiner och svetten syns i flertalet pannor. En del familjemedlemmar har väntat i över en timme på att få se just sin guldklimp komma ut.
Bland de vuxna som är här är det flera som svävar iväg i nostalgiska tankar kring sin egen student. Eva Lönnholm är på plats för att gratulera sin gudson Viktor. Hon tog också studenten i Uppsala, fast vid Fyrisskolan. Det var på den tiden innan alla skulle åka runt staden med bil eller på flak konstaterar hon. Men förutom det tycks inte allt för mycket ha ändrats. Samma typ av tankar och känslor som Eva och hennes klasskamrater hade sin studentdag, tycks gudsonen och hans klasskamrater uppleva. Men till skillnad från dem vet hon i dag att den oro inför framtiden som fanns gömd i bakhuvudet, den oron var onödig. Allt skulle visa sig bara bli bättre i och med livet som vuxen. Ännu har Eva inte delat med sig av den lärdomen till sin gudson. Intrycken är många en sådan här dag och tempot högt. Kanske att hon snackar med honom om det senare, men för tillfället nöjer sig Eva med att ge ett mer praktiskt råd: Drick mycket vatten - det kan behövas en dag som denna!