"Bara en siffra i statistiken"
Ante är en av Uppsalas många bostadslösa. Han tror inte att Socialstyrelsens kartläggning av Sveriges hemlösa kan ge en korrekt bild av verkligheten-Man blir bara en siffra i statistiken, säger Ante, som inte vill uppge sitt fullständiga namn.
-Jag förlorade min bostad, mitt jobb och min familj på samma gång, säger Ante.
Under åren som hemlös bodde han på Uppsalas gator. Han sov där det var möjligt, ofta i källare och trapphus.
-Man kan inte bo på gatan utan att missbruka droger eller alkohol, säger Ante.
I dag är han drogfri sedan över ett år tillbaka och bor på kommunens trestegsboende i Librobäck.
-Att jag kom hit var räddningen för min del.
Livslång process
Nu arbetar han för att komma tillbaka till ett normalt liv igen, utan droger.
-Men det är en livslång process. Det är en väldig uppförsbacke, säger Ante.
Socialstyrelsens kartläggning av hemlösa ger han inte mycket för.
-Man blir bara en siffra i statistiken. Det blir bara några papper i en byrålåda. En kartläggning kan bara skumma på ytan, säger Ante.
Ove Ericsson har varit alkoholmissbrukare i över femtio år. Under kortare perioder har han varit hemlös, men sedan november 2004 bor även han på trestegsboendet i Librobäck. Han håller med Ante om att kartläggningen bara kan spegla en del av verkligheten.
-Det finns ett stort mörkertal av hemlösa i Uppsala som inte har kontakt med några sociala myndigheter och därför inte räknas i kartläggningen, säger Ove Ericsson.
Vill bo med barnen
Marie Berlin har bott på flera olika stödboenden de senaste åren och eftersom hon inte har ett eget bostadskontrakt räknas hon enligt Socialstyrelsens kriterier som bostadslös.
-Men jag har aldrig bott på gatan, säger Marie Berlin.
Hon har varit drogfri sedan oktober 2004, med undantag av två återfall. Hennes dröm att få bo i en egen lägenhet.
-Då kan mina barn flytta hem till mig igen, säger Marie Berlin.
Så jobbar vi med nyheter