Det är Milan Kundera som berättar vad som hände i Skrattets och glömskans bok (på svenska 1979). I samband med Pragkuppen 1948, den statskupp som gjorde slut på demokratin och införde kommunistisk diktatur med sovjetisk uppbackning, samlades partieliten på en balkong i Gamla staden i Prag för att ta det officiella fotografiet. Det var den 21 februari och det var kallt. Partichefen Klement Gottwald frös och den tjänstvillige Clementis lånade ut sin pälsmössa. På fotografiet står Gottwald med mössan på huvudet. Bilden kopierades i tusental på plakat, i läroböcker och på muséer i hela landet. Alla skolbarn hade sett den.
Sedan föll Clementis i onåd och anklagades för ”deviationism” och ”borgerlig nationalism”. Han avrättades den 3 december 1952 i samband med den beryktade Slansky-processen, och retuscherades bort från alla offentliga fotografier. Men mössan blev kvar på Gottwalds huvud. Så kan också det kommunistiska maktsystemets verklighet illustreras.
Kanske blir också någon uniformsmössa kvar på någon bild där Jang Song-Thaek, Kim Jong Uns avsatte och avrättade före detta andreman, tidigare varit med. Men regimen i Nordkorea gör sitt yttersta för att radera ut honom ur historien. Enligt uppgift har 35 000 artiklar på Nordkoreas statliga nyhetsbyrås internetsida tagits bort och bilderna retuscherats. Historieböcker och officiella texter av alla slag skrivs om. Jang har helt enkelt inte funnits.
Det klassiska exemplet på detta sätt att göra om historien är förstås den kända agitationsbilden av Lenin, med Trotskij bredvid sig. Senare föll Trotskij i onåd och trollades bort från fotografiet. Han hade visserligen funnits men aldrig haft med Lenin att göra.
Metoden tillämpas inte med ensamrätt av kommunistiska regimer. Nazistiska och fascistiska diktaturer har gjort likadant. Paradmålningar på äldre tiders överhet visar inte alltid sanningen. IKEA tog bort kvinnor från katalogbilder i Saudiarabien.
Men den politiska retuscheringen är ändå något annat. Totalitära regimer betraktar sin egen maktutövning som en ofrånkomlig konsekvens av historiska utvecklingslagar som en dag kommer att leda till ett harmoniskt lyckorike. Ur detta följer att partiets ledare måste betraktas som ofelbara. De kan i en djupare mening inte göra fel eftersom partiet och de själva verkar i pakt med historien själv. Om de ändå gör eller anklagas för att göra fel så raderas de bort och alla partiets medlemmar instämmer i beskyllningarna.
Personkult och utrensningar är två sidor av samma sak. Och därför kan inte heller Kim Jong Un känna sig trygg. En dag kan systemets logik vända sig mot honom.