I stan är skolgårdarna mindre än utanför tätbebyggelsen. Så ser det ut över hela landet, enligt Boverket. Men vad tycker då eleverna som har liten utemiljö kopplad till skolan?
Vårt första stopp är lite utanför centrum, i Ekeby.
Här finns bänkar, basketkorgar, gungor, två träläktare, balansredskap och en liten plätt med konstgräs. Till ytan är skolgården liten. Och det är mest de yngre barnen på Gluntens Montessoriskola som leker där.
Benjamin Hellblom går i åttan och är ordförande för elevrådet. På rasterna sitter han mest utanför klassrummet och väntar på nästa lektion.
– Jag är aldrig på skolgården, säger han.
Ella Bråholm, som är miljöansvarig i elevrådet, brukar hänga på de stora träläktarna. Det är bra hängplatser. Annars kan man sitta i gungorna och snacka.
– De har försökt, men det skulle kunna vara mer växter. Nu är det mest asfalt och grus. Det är bra med ett träd i alla fall, säger Ella Bråholm.
Fick eleverna bestämma själva skulle Benjamin önska att skolgården hade en träddunge. Ella vill ha en klätterställning. De ger skolgården medelbetyget 3 av 5 möjliga. Benjamin satte 2,5 och Ella 3,5.
I centrala Uppsala är skolgårdarna vi besöker ännu mindre. På Jensen grundskola finns två uteytor som hör till skolan. En för de mindre barnen med två små kullar och bänkar i regnbågsfärger och en för de lite äldre längs Döbelnsgatan. Här finns tre träd, några bänkar, en basketkorg, pingisbord, bandymål och ett litet fotbollsspel på fyra ben.
Vad tycker du om skolgårdens storlek?
– Skolgården är för liten. Särskilt för de som är mindre. De får ingen plats att springa på och det är otrevligt att skolgården ligger nära bilvägen med avgaser och buller, säger Nils Mogensen.
Han är ordförande i elevkåren och går i nian. På rasterna brukar de äldre eleverna gå till Ica Kåbo Hörnan. Yngre elever får, i vuxen sällskap, leka i Batteriparken utanför skolgården.
Finns det lekfulla miljöer på skolgården?
– Det går alltid att hitta på något, men det skulle vara bättre om det fanns mer yta att springa runt på.
Nils önskar att det fanns mer gröna ytor på skolgården, att den var större och mindre utsatt för buller från bilar.
Betyget han ger skolgården är lågt: 2.
Vi åker vidare till Katarinaskolans lilla innergård på Nedre Slottsgatan, inredd som en skolgård i miniatyr. Ett vitt staket skiljer skolgården från bostadshusen. Här finns pingisbord, en basketkorg, fyra bänkar, cykelställ och ett stort träd.
– Jag tror jag talar för de flesta eleverna när jag säger att det är en liten skolgård, menar Elsa Ödeen, ordförande i elevkåren på skolan.
– Men vi är också en stor skola som ligger mitt i stan så man kan inte förvänta sig mer.
Slottsbacken ligger bara över vägen från skolan och eleverna har Uppsalas stadskärna nära. Men visst blir många 6:or förvånade när de kommer till 6-9-skolan.
– När jag började tyckte jag det var jättekonstigt att det inte fanns någon fotobllsplan, berättar Elsa.
Finns det tillräckligt med grönytor?
– Vi har ju det stora fina trädet. Det tar upp stor yta, men det gör att det blir mer ombonat och tryggt, tycker Elsa.
Hon önskar att det gick att flytta basketkorgen i ena änden av skolgården. Eleverna passerar just där när de ska mellan skolans två huvudbyggnader.
Med tanke på skolgårdens storlek ger hon den betyget 2,5. Räknar hon in hur väl den lilla ytan är utnyttjad vill hon ge 4. Betyget landar på 3,25.
Därmed fick Katarinaskolans lilla innergård högst betyg.