Bantings kur kan ge alkoholskador

Rödvin var ett stående inslag i William Bantings kur för att gå ner i vikt. Som mest kunde han komma upp i sju glas rödvin under en enda dag. Men även de dagar han drack mindre och skippade kvällsgroggen fick han i sig riskabelt mycket alkohol.

Ingrid Nylander, forskar om alkohol.

Ingrid Nylander, forskar om alkohol.

Foto: Fredrik Johansson

Uppsala2012-08-26 08:03

– Banting var helt klart en riskkonsument! Den som dricker så mycket som han gjorde löper stor risk att utveckla ett alkoholberoende och för leverskador och skador på andra organ, framför allt i delar av hjärnan som är viktiga för exempelvis minne, omdöme och beteendekontroll, säger beroendeforskaren Ingrid Nylander, som är professor vid Institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala universitet.

När William Banting övergick till sin nya diet för att gå ner i vikt fick han inte längre dricka öl, som tidigare varit hans viktigaste måltidsdryck. I stället blev rödvin, sherry, madeira till lunch och middag och en och annan kvällsgrogg stående inslag på hans matsedel. Under en dag drack han en alkoholmängd som motsvarar minst tre och som mest sju glas rödvin.
– Banting angav inte hur stora glasen var, men om vi räknar med så kallade standardglas på 15 centiliter innebär det att han dagligen drack alkohol motsvarande knappt en upp till 1,5 flaska vin. Även när han drack som minst låg det klart över gränsen för riskbruk av alkohol, säger Ingrid Nylander.

För män ligger gränsen för riskbruk på cirka 150 gram alkohol per vecka och för kvinnor cirka 100 gram. Även om Banting helt skippade kvällsgroggarna under en vecka fick han i sig minst 250 gram alkohol. Som mest kan han ha druckit 588 gram alkohol i veckan.
– Min egen och andras forskning visar dock att sårbarheten för att utveckla beroende och även skador är individuellt mycket olika. En del personer erhåller skador mycket tidigare och vid lägre mängder alkohol än andra, säger Ingrid Nylander.

Trots att William Banting drack så mycket energirik alkohol var hans totala kaloriintag så lågt att han lyckades gå ner rejält i vikt och bli kvitt en hel del av sin tidigare bukfetma. Men den höga alkoholkonsumtionen kan ha haft andra effekter på hans kroppsform.
– Alkohol aktiverar stresshormoner och kan precis som hos personer som under lång tid behandlas med kortison leda till bukfetma och smala armar och ben. Alkohol kan också påverka könshormoner. För män som konsumerar stora mängder alkohol kan hormonförändringarna leda till att de får mer feminina former, till exempel större bröst. Högkonsumerande kvinnor däremot riskerar att få en litet mer manliga drag, säger Ingrid Nylander.

Bortsett från alla risker som är förknippat med drickandet och att vin, sherry, madeira och andra alkoholhaltiga också tillför kroppen en hel del kalorier finns ytterligare ett skäl till att alkohol kanske inte är världens smartaste val för den som vill gå ner i vikt.
– Små mängder alkohol stimulerar utsöndringen av saliv och magsaft vilket man känner som en aptitretande effekt. Långvarig alkoholkonsumtion kan dessutom genom den ökade magsaftsekretionen i kombination med en irriterande effekt av alkoholen orsaka magsår, säger Ingrid Nylander.

Fotnot: Ingrid Nylander och psykiatriprofessorn Johan Franck är redaktörer för den nyutkomna Beroendemedicin (Studentlitteratur), som är ett slags heltäckande lärobok i beroendelära.

Bakgrund

Alkoholen gjorde kuren populär

Frikostigheten med alkohol i William Bantings dietkur kan ha varit ett viktigt skäl till att den snabbt blev så populär.

Det ansåg bland annat den svenske läkaren Edward Edholm, som var en av de första att propagera för den bantingska dietkuren i Sverige.

”Frånsett all teori torde i övrigt tillåtelsen med avseende på ett måttligt begagnande av vin och spirutuosa i ej ringa mån hava bidragit till kurens vidsträckta spridande”, skrev han i sin bok Bantings kur mot korpulens (första utgåvan 1866).

Enligt Edholm var förmodligen alkoholen till och med en grundförutsättning för att kuren skulle vinna några anhängare.

”Ett förbud på denna punkt hade just för den publik, som mest behövde metodens tillämpning på sig själv, troligen förefallits som en allt för stor uppoffring, skrev han.

Även när den svenske tullinspektören och amatörpoeten Elias Sehlstedt skrev visan Nya dieten 1867 uppmärksammade han i en av de sju verserna frikostigheten med alkohol:

”Att jag får hålla min mage kort,

Skall ingen oro mig vålla.

Jag smörgåsbordet fick lägga bort,

Men brännvinsbordet behålla.

Om rätt jag känner, cederar strupen

Långt hellre smöret än lilla supen

I Bantings kur.”

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!