Balanskonster på hjul

På en staketinhängnad yta nedanför Hälsohuset håller Knivsta skate- och inlineförening, KSIF, till. 20-årige Daniel Odell har varit med från starten för drygt tio år sedan. När vi träffas en augustidag tränar han tillsammans med 16-årige Viktor Eriksson.
- Från början hade vi bara lastpallar och playwoodskivor. För-eningen skapades för att vi skulle få en egen plats att vara på och pengar för att köpa in riktiga ramper, säger Daniel Odell.

När kommunen gav KSIF tillgång till en av de två nedgångna tennisbanorna köpte föreningen in några ramper från Uppsala. Det blev två quarterpipes, en funbox och några rails. För några år sedan fick skateboardåkarna tillgång även till den andra tennisbanan.
- Ramperna har varit i hysat skick tills för tre-fyra år sedan. Nu när vi bara är ett tiotal som åker går det inte längre att hålla samma koll, säger Daniel Odell.
Området är inhägnat med ett högt staket men står olåst.
- Det var så många som klättrade in trots att det var låst att det kändes meningslöst, säger Daniel Odell.
Förutom att förstöra tar inkräktarna också med sig virke och skivor från området, vilket försvårar både underhåll och nybyggen.
- Det är typ fjortonåringar som hänger häromkring i brist på annat, säger Daniel Odell.

Vad är det då som får honom att fortfarande åka skateboard?
- Det handlar om att få adrenalinkickar. Man lär sig så många olika trick som möjligt. Sedan gäller det att göra dem snyggt och att lägga till detaljer så att det blir svårare och svårare, säger han.
Som skateboardåkare tycker han att man måste tänka efter före när det gäller risker, kolla av platsen, hur det ser det ut och tänka efter vad som skulle kunna hända där.
- Det finns alltid en liten del av hjärnan som tänker att det här går inte att göra, men när man väl har provat så märker man nästan alltid att det inte var så farligt, säger Daniel Odell.

Att ständigt tänja gränser och prova på allt svårare trick har satt sina spår på båda killarna.
Förutom mängder av skrubbsår, stukningar och blåmärken har de även fått åka in till sjukhus vid några tillfällen.
- Jag har haft en fraktur på ett mellanhandsben och fått vila i några veckor. Annars har det varit lugnt, säger Daniel Odell.
Kollegan Viktor Eriksson har haft mer otur.
- Jag har brutit knogen i ena handen vid två tillfällen och sytt sju stygn i ena benet, säger Viktor Eriksson.
Just händer, handleder, armbågar och höfter är de mest utsatta ställena.
- Det är reflexen att försöka ta emot sig när man ramlar som gör att det blir så, säger Viktor.

Förutom den egna anläggningen i Knivsta beger sig killarna ibland in till Uppsala för att åka under
bron intill reningsverket.
- Där finns två miniramper och en bra streetyta, säger Viktor Eriksson.
Vintertid håller de till i olika parkeringsgarage och i inomhushallen vid Fryshuset i Stockholm.
- Jag går på ett samhällsvetenskapligt gymnasieprogram där. Vi har sju timmar schemalagd skateboardträning varje vecka, säger Viktor Eriksson.

Balanskonster på hjul

En skejtare vill ha kickar. Det får man genom allt svårare trick. Ett sökande som kan kosta en hel del pengar men också innebära flera sjukhusbesök.