Det ligger lite undanskymt bakom buskar och träd i Brista industriområde. Men trots sin lite dolda position har det lilla familjeföretaget överlevt länge - i år är det 50 år sedan Tage Berglind startade Märsta Billackering och idag drivs det av sonen Roland.
-Många som kommer hit säger att de har bott i Märsta i 20 år men att de inte hade en aning om att det fanns en billackering här, säger Roland Berglind och skrattar.
Han berättar om hur Brista var helt annorlunda på 50-talet. Det fanns inga industrier, bara något enstaka bostadshus i området och en potatisåker som hans farmor odlade på. Rolands familj bodde i en sommarhus på hans farmors gamla mark, en liten stuga som än idag finns kvar bakom verkstaden. Bygget av Märsta Billackering påbörjades i slutet av 1950-talet.
-Farsan jobbade som verkmästare på Bilcentralen i Stockholm och han började bygga Märsta Billackering på kvällar och helger. Verkstaden är uppbyggd i tre omgångar och när det var som värst byggde han på dagarna och målade bilar på nätterna.
Så småningom byggde Tage ett större bostadshus på tomten. Roland bodde under sin barndom hos sin mamma i Södertälje men 1970, då han slutat nionde klass, flyttade han till huset i Brista och började jobba hos sin pappa.
-Jag fick städa och hämta grejer åt de andra. På den tiden var vi totalt fem stycken som jobbade här och då målade vi lastbilar och bussar och sådant. Jag fick göra skitgörat med att tvätta lastbilsramar, säger Roland Berglind.
1981 inträffade en händelse som skulle komma att påverka Rolands liv mycket. Den 10 mars dog hans far Tage, 58 år gammal, i en bilolycka när han var på väg nerför backen från verkstaden mot bussgaraget. Trots sorgen fortsatte Roland att driva sin pappas företag, men det var motigt och inte självklart att han skulle ha möjlighet att ta över.
-Jag ärvde allting, men det var inte gratis att ärva. Jag fick ta ett lån för att betala arvsskatten. Jag och min fru hade precis byggt ett eget hus i Vidbo, men vi sålde huset och flyttade in här på tomten, säger han.
Roland Berglind berättar att han inte hade de bästa betygen i skolan och att han inte visste något om den pappersexercis som skulle krävas av honom för att kunna driva verksamheten vidare.
-Det var ingen som sa något till mig, men jag hörde bakvägen att många trodde att jag inte skulle klara av det här. Men dem har jag knäppt på näsan för länge sedan, säger han.
Motorintresset har alltid funnits. Han har kört rallycross i 20 år och folkrace innan det. Idag tävlar han inte längre men åker gärna och tittar på stora tävlingar. I övrigt har han en husbil som han gärna gör utflykter med samt en Cadillac från 1960 som han brukar åka på bilträffar med.
-Har man en gång fått bensin i blodet så sitter den alltid kvar. Det ska vara något som brummar, säger han.
För fem år sedan drabbades Roland Berglind av en hjärtinfarkt och det blev en väckarklocka som fick honom att inse att han behöver ta det lugnt och jobba mindre. Det är en av anledningarna till att han nu har bestämt sig för att avveckla Märsta Billackering.
-Jag har sagt att jag ska sluta vid 55, nu är jag 58 år. Så nu har jag satt gränsen vid 60 år. Det börjar bli tungt och jag har jobbat med det här så länge. Man är inte 20 år längre.
I och med att han säljer verkstaden och tomten säljer han också det hus som han bott i under stora delar av sitt liv. Som pensionär tänker han sig att han kommer fortsätta att plocka med bilar och kanske lära sig att spela golf.
-Jag tror att det kommer bli väldigt tomt, men man måste ju fortsätta att göra något. Om man bara sätter sig och inte gör något så dör man väl på en gång. Man ska försöka hinna njuta av livet också medan man orkar, säger han.