Enligt Statistiska centralbyrån jobbar svensken i genomsnitt 37 timmar per vecka. Antalet arbetsdagar per år är runt 250 stycken och slår man ut det på ett helt arbetsliv finns det många timmar som är värda en riktig avtackning. Att sluta på ett arbete för att gå vidare till ett nytt eller gå i pension är för många ett stort steg. Men svenskarnas generella inställning till sådana steg i livet ser ut att ha förändrats, exempelvis inställningen till pensionens motsats – studenten.
– Vad det egentligen betyder att ta studenten spelar inte så stor roll utan det är festen med stort F som är viktigast, säger Michael Allvin, universitetslektor på Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet.
För att få jobb i dag räcker det många gånger inte med gymnasieutbildning utan ofta krävs det högre studier. Michael Allvin tror att det kan vara en anledning till att själva akten, att ta studenten, tappat i betydelse och därför skapas det stora fester som en motreaktion. Att ta studenten ska ändå vara betydelsefullt, om inte på insidan, på utsidan. Arbetslivet var förr mer enhetligt medan det i dag är mer rörligt. En person stannar oftast inte lika länge på en arbetsplats utan hoppar mellan flera olika under ett arbetsliv. Förr var dessutom yrkesrollen viktigare, jobbet gjorde ofta personen, i dag är det mycket annat som spelar roll. Vi kanske står inför en höjd pensionsålder eller en individualiserad sådan, då mister troligtvis avtackningen ännu mer betydelse.
Steget blir inte lika stort och därför kanske vi snart kan se samma motreaktion på avtackningen efter väl utförd arbetsinsats som vi gjort med studenten.
– I stället för en vanlig avtackning kanske pensionärerna borde börja samlas och gör något eget tillsammans. Som en stor avtackning som alla firar tillsammans, spekulerar Michael Allvin.
För PRO:s ordförande i Uppsala län, Carl-Eric Thörngren, är tanken inte helt otänkbar men det finns anledningar till att pensionen inte firas på samma sätt som studenten.
– För det första finns det ju en åldersnoja i det här landet, folk tycker att de är för gamla för fest men så är det ju inte. Jag tror att många gärna skulle hissa flaggan och dricka lite champagne, men då finns ju den där jantelagen som förbjuder oss att vara stolta över det fantastiska jobb vi har uträttat under alla år, säger han.
Att bjuda in nyblivna pensionärer till en gemenskap är dock något som redan görs. Varje år skickar PRO ut en inbjudan att gå med i organisationen sex månader innan pensionsdagen. Men någon skillnad i avtackningarna har inte Carl-Eric Thörngren inte märkt av.
– Det är fortfarande samma guldklockor som gäller, säger han.
Uppsala läns största arbetsgivare, Uppsala kommun, tror också på den traditionella avtackningen. I deras rutiner för avtackning är det avsatt 650 kronor till avtackningspresent. När det gäller guldklockorna är de inte lika populära längre, anledningen är att det i stället går att välja en guldmedalj.
– För några år sedan valde nästan alla guldklocka men nu när guldpriserna har gått upp så mycket är det nog nästan hälften som väljer medalj, säger Christoffer Nilsson på kommunledningskontoret.
PRO:s Carl-Eric Thörngren tror inte att det krävs så mycket för en bra avtackning.
– För många är arbetskollegerna det enda sociala livet en person har och då är avtackningen otroligt viktig och värdefull. I de flesta fall så räcker det nog med kaffe och lite fika. Det är känslan av att ha känt sig värdefull som är viktig, säger han.
För många har självklart avtackningen fortfarande stor betydelse och om vi i framtiden kan se Uppsalas nyblivna pensionärer åka flak genom staden för att fira att arbetslivet äntligen är över, det återstår att se.
UNT frågar:
Har du blivit avtackad någon gång?
Eric Haldén, 68 år, projektledare:
- Jag blev avtackad när jag gick i pension efter att ha arbetat som verksamhetschef på Thorax vid Akademiska sjukhuset. Det var en väldigt trevlig avtackning och vi åt middag på ett fint ställe. Sedan fick jag lite presenter från cheferna och kollegerna, bland annat en såg faktiskt. Det var en ordentlig avtackning jag fick och jag kände mig riktigt uppskattad när jag slutade där.
Harriet Eklöf, 72 år, pensionär:
- Jag var lärare på Celsiusskolan och när jag gick i pension blev jag avtackad. Jag fick en blomsterkrans och så höll rektorn ett tal. Jag tror att många blev förvånade eftersom det tog upp mycket om min privata sida som jag inte tror många visste om.
Jens Modin, 34 år, landskapsarkitekt:
- Jag blev avtackad när jag arbetade på ett konsultföretag och det innebar väl lite blandade känslor. Vi hade avtackningen i samband med julbordet för dem som arbetade kvar och det var lite tråkigt. Det hade varit roligare om det var en speciell händelse. Men chefen höll ett tal och det var ju trevligt.
Lovisa Hellberg, 25 år, student:
- Det är ju ett tag kvar till pensionen för mig men när det är dags vill jag nog äta middag med arbetskamraterna. Om vi känner varandra bra och har jobbat länge ihop kanske det vore kul med något lite festligare.