Avgången är bara början

Om Pakistans president Pervez Musharraf inte frivilligt hade avgått så hade han med till visshet gränsande sannolikhet stått inför ett riksrättsåtal. Att han skulle kunna vinna en sådan process kan varken han eller någon annan ha trott. Alternativet att klänga sig kvar vid presidentposten med arméns hjälp existerade inte längre. Och USA som tidigare betraktat Musharraf som en allierad i "kriget mot terrorismen" har inte på något sätt försökt hålla honom om ryggen denna gång.
Det är tänkbart att Musharraf genom avgången slipper åtal och att militären och Pakistans nya civila regering gjort upp om de framtida spelreglerna. I den bästa av världar skulle detta kunna innebära att Pakistan nu tar ett avgörande steg ut ur den onda cirkel där svaga civila regeringar och militärjuntor utan folkligt mandat växlat vid makten. Men situationen i Pakistan är, bortsett just från Musharrafs avgång, inte uppmuntrande.

Pakistan styrs sedan valet i vintras av en svajig koalitionsregering. Det ena stora partiet, Pakistan People´s Party, leds av den mördade Benazir Bhuttos änkling Asif Zardari medan det andra, Pakistan Muslim League (N), leds av den tidigare premiärministern Nawaz Sharif som tidigare dömts för ekonomiska
oegentligheter. De två misstror varandra i grunden och hotet om åtal mot den impopuläre Musharraf framstod lika mycket som ett sätt att dra uppmärksamheten från regeringens egen svaghet som ett uttryck för demokratisk rättrådighet.
Nu måste regeringspartierna ta sig an Pakistans övriga problem, där de talibaninspirerade upprorsrörelserna i nordväst och den allt mer krisartade ekonomin bara är de mest synliga. Musharrafs försök att bekämpa talibaner och al-Qaida i de gränsprovinser där centralregeringen aldrig haft någon riktig kontroll har alltid framstått som halvhjärtade, kanske därför att han inte heller kunnat bryta med den mäktiga säkerhetstjänsten som tvärtom sett dessa extremister som allierade i rivaliteten med grannlandet Indien. Hur den civila regeringen ska kunna lyckas bättre är inte lätt att se.
Militären, de religiösa extremisterna och samarbetet med USA är sannolikt i dag ungefär lika impopulära bland Pakistans väljare. Om de civila politikerna inte klarar utmaningen kan en ny general göra sig beredd att ta över.