Attityder försvårar organdonation

Mindre än hälften av landets intensivvårdssjuksköterskor litar på att läkarna genom en gängse neurologisk undersökning kan avgöra när en person är död. En fjärdedel uppger att det händer att respiratorn stängs av för att patienten ska slippa lida utan att frågan om organdonation tagits upp.

Uppsala2011-06-07 10:04

Det framgår av en riksomfattande enkätstudie bland landets intensivvårdssjuksköterskor, som publiceras i facktidskriften Journal of Clinical Nursing.
– Båda resultaten är skrämmande. Det är tydligt att det behövs en handlingsplan för att utbilda intensivvårdssjuksköterskor i hur dödsdiagnostik går till. Det är också förfärligt att så många tycks tro att en person som är död ändå kan lida, säger docent Margareta Sanner vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet.

Hon är en av de ansvariga för studien som är en uppföljning av en liknande undersökning bland intensivvårdsläkare för några år sedan. Syftet med studierna har varit att ta reda på om vårdpersonalens attityder kan bidra till att det råder brist på organ till transplantationer.
– Dessvärre blir svaret ja. I många fall verkar deras attityder att bidra till att frågan om organdonation aldrig kommer upp, säger Margareta Sanner.

Omkring hälften av intensivvårdssjuksköterskorna svarade att de upplevde vården av en potentiell organdonator som känslomässigt pressande. Fyra av tio hade varit med om att frågan om organdonation inte tagits upp med anhöriga eftersom situationen varit så känslomässigt laddad att det bedömts som olämpligt att göra det.
– I dessa fall har vårdpersonalen alltså inte fullföljt sin lagliga skyldighet att ta reda på den dödes inställning till att donera sina organ. Därmed har hans eller hennes rätt att få sin vilja respekterad efter döden inte respekterats. Samtidigt innebär varje potentiell donator som inte identifieras att patienter tvingas vänta längre på transplantationen och i värsta fall hinner dö innan det finns några organ för dem, säger Margareta Sanner.

Hon tror att den känslomässiga pressen när man ska ta upp frågan om organdonation med anhöriga i många fall skulle kunna minskas.
– Redan för flera år sedan visade en intervjustudie med anhöriga att de i regel, oavsett om de är positiva eller negativa till organdonation, accepterade och hade förståelse för att läkarna tog upp frågan, säger hon.

I Sverige råder sedan många år brist på organ till transplantationer. Årligen blir bara omkring 100 till 150 personer organdonatorer.
– Om läkare och sjuksköterskor mer aktivt arbetade för att organ från potentiella donatorer togs tillvara skulle siffran kunna vara betydligt högre. Det förmodligen bästa sättet att öka tillgången på organ för transplantationer är att fler svenskar aktivt uttrycker sin vilja att donera organ efter döden, helst genom att anmäla sig till donationsregistret, säger Margareta Sanner.


Webbadressen till donationsregistret är https://app.socialstyrelsen.se/Donation/anmaldon.aspx

SÅ FASTSTÄLLS DÖDSFALL

I de allra flesta fall fastställs döden på ett indirekt sätt genom att man konstaterar att puls och andning upphört. I de få fall där andningen upprätthålls i en respirator fastställs döden genom en neurologisk undersökning där läkaren konstaterar att alla hjärnreflexer upphört och en EEG-undersökning som visar att hjärnan inte alstrar någon elektrisk aktivitet. I undantagsfall kompletteras detta med en röntgenundersökning som visar att all blodcirkulation i skallen upphört.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!