Att visa känslor är viktigt för barnen

1. I vilka åldrar, efter trotsåldern vid två-tre år, blir det vanligt med nya känsloutbrott hos barn upp till skolåldern?
2. Hur kan man som förälder handskas med dessa utbrott?
3. Är det viktigt att barnen får leva ut sina känslor?

Liv Svirsky, leg psykolog, leg psykoterapeut och författare till boken Föräldrahjälpen: förändra familjelivet med KBT (Albert Bonniers förlag),
1. Barn kan få känsloutbrott i alla åldrar så att se till specifika faser eller åldrar ger inte alltid så mycket. Naturligtvis kan det förekomma oftare i perioder i barnets liv då mycket händer. Det kan handla om att barnets egen utveckling tar språng, att barnet tampas med nya utmaningar. Det kan också handla om yttre förändringar, som skilsmässa, sjukdom, flytt, byte av skola eller liknande.
2. Det första steget är att försöka förstå mer om varför barnet får sina utbrott. Frågor som föräldrarna kan ställa sig är; Vad föregick utbrottet? Kan barnet ha varit trött eller hungrigt? Har andra barn bråkat eller har någon varit orättvis mot barnet? Nästa steg är att se till vilka konsekvenser utbrottet får. Leder det till att barnet får mycket uppmärksamhet? I så fall kan det vara bra att minska på det och i stället uppmärksamma barnet för mer konstruktiva beteenden.
3. Det är naturligtvis viktigt att barn får ha sina känslor och att alla känslor är okej. Man får känna vad som helst och man får tänka vad som helst, men man får inte bete sig hur som helst. Barn kan behöva hjälp med att hitta bra sätt att uttrycka sina känslor i ord och det kan föräldrarna försöka lära barnen. Dels kan de själva föregå med gott exempel, dels kan de fråga barnet hur han eller hon mår och uppmuntra till samtal.

Ylva Ellneby, förskollärare och specialpedagog, som bland annat skrivit boken Barns rätt att utvecklas (Natur & Kultur):
1. Barnets känslomässiga utveckling har olika faser. Efter perioden två till fyra år, då barnet har stort behov av att hävda sin egen vilja, följer ofta en lugn period i femårsåldern då barnet är samarbetsvilligt och i allmänhet nöjd och glad. Nästa självständighetsperiod med många känsloutbrott kommer i sexårsåldern då barnet även kroppsligt växer fort.
2. Främst genom att förstå att detta hör till utvecklingen och att det leder till att barnet mognar och lär sig vad som går för sig eller inte. Som förälder är det viktigt att bekräfta att man ser att barnet är argt, ledset eller frustrerat. Att det är okej att visa det, men att barnet inte får skada någon eller något. Bäst är att finnas till för barnet, hålla om ifall barnet vill det eller låta vara ifred om barnet önskar det. Att straffa eller isolera är ingen bra metod. Och det är viktigt att samtala med barnet efteråt. Det är det trygga motståndet som hjälper barnet att skapa egna gränser.
3. Ja, det är viktigt att tillåta barnet att visa alla känslor. Mycket av barns bearbetning sker i leken. Att läsa böcker med teman som behandlar olika känslomässiga situationer är bra och sedan samtala om det. Barn som inte får möjlighet att uttrycka olika känslor kan senare få svårt att skilja dem åt, vilket kan påverka barnets hälsa. Undertryckt ilska är aldrig bra. Det viktigaste är att vi vuxna tar barns känslor på allvar.

Bengt Grandelius, leg. psykolog och familjeterapeut, som bland annat skrivit boken Att sätta gränser - Ett villkor för växande (Natur & Kultur).
1. Det man kallar för trots avser självständighetsprövningar och det håller barnet på med under hela sin uppväxt, dock inte alltid så att det går så långt som till utbrott. De är nog främst synliga just i åldrarna från två och ett halvt till fyra år, ibland i femårsåldern. Man bör som föräldrar känna lättnad varje gång barnet förmår att vända sin frustration utåt.
2. Små barns frustration kan ta sig starka och ibland okontrollerbara uttryck och vi måste hjälpa dem tillrätta med detta, det vill säga hindra direkt destruktiva handlingar, kanske genom att hålla barnet, hindra att det slår omkring sig. Barnet behöver känna tryggheten i att vuxna vågar hantera, och inte förskräcks av, ilskan. Parallellt med detta bör vi hjälpa barnet genom att bekräfta känslan och sätta ord på den: Oj, vad du är arg, det skulle jag med blivit om någon gjort så mot mig! Men man måste också förklara för barnet vad man får och inte får göra när man är arg.
3. Det är alltid viktigt för barn att leva ut sina känslor, men det betyder inte att de alltid kan få göra allt det vill när de är arga eller ledsna. Som förälder kan man hjälpa barnet med hur man kan uttrycka sin ilska eller frustration - kanske genom att verbalt skrika ut hur arg man är eller möjligen slå på kuddar eller andra döda ting som inte kan komma till skada.