Att visa eller inte visa - det är frågan
Publiceringen av Lars Vilks teckning av Muhammed som rondellhund i flera svenska dagstidningar har upprört många. Justitiekanslern kommer inte att väcka åtal. Men frågan är: vilka bilder får tidningarna visa?
Bilderna av den gripne Saddam Hussein kablades ut över världen i december 2003. Publiceringarna kritiserades hårt.
Foto: Scanpix
Bilderna i bildspelet är kontroversiella i en eller annan mening, men bara två av dem strider mot någon form av pressetiska principer. Den ena bilden föreställer den gripne Saddam Hussein. Publiceringen strider mot Genèvekonventionens kapitel 13 om behandling av krigsfångar. UNT:s chefredaktör Lars Nilsson ångrar bara en sak med publiceringen av bilden av Saddam Hussein:
- Vi borde ha haft den på förstasidan, inte bara på insidan. Det är en historisk bild.
- Det finns bilder som man publicerar på tvärs mot alla publiceringsprinciper, säger Lars Nilsson.
Den andra bilden är Hagamannen, vars publicering i Expressen i mars 2004 ledde till en fällning i Pressens Opinionsnämnd. De var bara timmar efter att Niklas Lindgren greps och i tidningen fanns också en bild på hans bostad. I dag är publiceringen mer okomplicerad eftersom domen har fallit.
Avbildningen av Muhammed som rondellhund ledde i helgen till mordhot mot såväl konstnären Lars Vilks som chefredaktören för Nerikes Allehanda Ulf Johansson. Men protesterna mot konstverket är i Sverige förhållandevis små om man jämför med reaktionerna mot en jämförbar utställning: Elisabeth Ohlssons Ecce homo i Uppsala domkyrka. Utställningen visade Jesus i homo- och transsexuell kontext och protesterna blev våldsamma.
I september 1998 bombhotades Domkyrkan. Elisabeth Ohlsson mottog flera mordhot och vid utställningen på stadsmuseet i Norrköping följande år kastade en uppretad folkmassa sten mot fotografen.
Även rikspolitikerna gav sig in i debatten. Kristdemokraternas partiledare Alf Svensson ansåg att ärkebiskop KG Hammar aldrig borde ha tillåtit utställningen i Uppsala.
Men protesterna riktade sig då inte mot pressen som budbärare, utan mot upphovsmän och utställare. Demonstrationerna vid UNT:s och Nerikes Allehandas redaktioner är på så sätt unika. Det finns även en väsentlig skillnad mot publiceringarna av Muhammedkarikatyrerna i Jyllandsposten förra året. Karikatyrerna var beställda av tidningen, medan rondellhundsbilderna är publicerade i efterhand som nyhetsillustration.
Justitiekansler Göran Lambertz säger till UNT att det inte kommer att väckas något åtal för publiceringarna av Lars Vilks teckningar i bl a UNT.
- Vi har fått ett par anmälningar men det kommer inte att leda till åtal. Beslutet fattas formellt under denna vecka, säger Göran Lambertz.
Han vill inte uttala sig i rondellhundsdebatten, men säger att skillnaden mot Muhammedkarikatyrerna är stor.
- Rent straffrättsligt skulle det vara en skillnad mellan att beställa ett material som sedan visar sig vara ett tryckfrihetsbrott, eller att publicera en redan existerande bild för att förklara en nyhet, säger Göran Lambertz.
Han gav sig in i debatten om Muhammedkarikatyrerna i en uppmärksammad debattartikel i UNT förra året, och menade att staterna måste verka för att medier avhåller sig från att i onödan kränka religioner.
- Det var ett uttalande som jag gjorde som privatperson eftersom jag tyckte att det var en intressant fråga. Jag vill inte ge mig in i den nya debatten som har blossat upp kring Lars Vilks, säger Göran Lambertz.
Om varken Justitiekanslern, Pressombudsmannen eller Pressens Opinionsnämnd har synpunkter på publiceringen av Muhammed som rondellhund - vilka typer av bilder är det som de är kritiska mot?
UNT:s genomgång av de fällda bilderna visar att det ofta handlar om enskilda personer som hängs ut som brottslingar eller offer. Bilder tagna på allmän plats där ingen enskild person pekas ut som en brottsling eller som ett offer blir aldrig fällda. Inte heller bilder av personer som blivit dömda i rättegång.
Aftonbladet publicerade förra året en berättelse av en ung flicka som varit vittne till hur hennes kompis blivit våldtagen och mördad av sin styvpappa i dennes lägenhet. Den unga flickan som berättade fanns på bild på tidningens förstasida, bara någon dag efter mordet.
Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin motiverade publiceringen med att flickans föräldrar ville ha det så. Olle Stenholm svarade i sitt sista inlägg som pressombudsman att om det skall gälla, att en person som vill synas på bild också skall synas på bild borde också det omvända gälla, att den som inte vill synas på bild ska slippa det. Och så är ju inte fallet. Avgörandet om vad som ska publiceras och vad som inte ska publiceras vilar alltså inte hos de intervjuade personerna, utan hos den ansvarige utgivaren.
Ytterligare en kontroversiell bild som publicerats i Aftonbladet är en högerextremistisk grupps mordhot mot Alexandra Pascalidou och Claes Cassel. Bilderna togs av gruppen och filmrullen framkallades av Aftonbladet. Mordhoten framfördes reellt på nyhetsplats i Aftonbladet.
Samtliga inblandade friades, men lagtexten har skrivits om.
- Numera är olaga hot ett tryckfrihetsbrott. Tyvärr ändrades inte lagen om meddelarskyddet samtidigt vilket innebär att de som faktiskt står bakom hoten inte kan bli fällda, och då är det tveksamt om den tidning som publicerar hoten kan bli fälld, säger JK Göran Lambertz.
Så jobbar vi med nyheter