I ett debattinlägg på DN Debatt publicerat i går åberopar Hamilton Raoul Wallenbergs gärning som ett argument för ett fullt svenskt deltagande i europakten.
Raoul Wallenberg bidrog till att rädda tusentals judar undan nazisternas förintelseläger. För detta är han hågkommen och högt respekterad långt utanför Sveriges gränser. Att reducera Wallenbergs insatser till ett slagträ i en dagspolitisk fråga är lika oförsvarligt som att jämföra allt man ogillar med Förintelsen.
Detta var sannolikt inte Carl B Hamiltons avsikt, men det spelar ingen roll. Skadan är redan skedd. Han gör sig skyldig till samma slags övertramp som när Maud Olofsson jämförde EMU med Hitlers ”tokigheter”. Hamiltons text stärker på intet sätt den EU-positiva linje som han och Folkpartiet vill driva. Om något, glöms poängen med europakten helt och hållet bort och det blir lättare för de andra riksdagspartierna att avfärda Folkpartiets EU-positiva linje.
Vill Hamilton vinna gehör för sin linje, får han göra det med en rak och ärliga argumentering. Inte genom att, om än omedvetet, trivialisera Raoul Wallenbergs historiska insatser. Ingen riksdagsledamot, oavsett parti, bör tillåta sig en så ovärdig argumentering.