– Jag var väldigt bestämd på att jag inte ville veta könet första gången. Det var viktigt för mig att det skulle vara en överraskning. Om jag hade fått veta så hade jag nog inte längtat efter förlossningen lika mycket, säger Josefine Andersson som sitter vid köksbordet i den vita villan strax utanför Enköping.
Tre månader gamla Elliot lutar sig tillbaka i hennes famn och från barnrummet intill hörs Noelia, 4 år, inlevelsefullt sjunga på en sång från favoritfilmen ”Frost”. Pappa Henrik Gustafsson står vid diskbänken och lägger upp hembakade bullar på en färgglad plasttallrik.
När paret väntade barn första gången och gick på sitt ultraljud meddelade de barnmorskan att de absolut inte ville veta något om könstillhörighet. Henrik, som inte gillar överraskningar, ville gärna veta men Josefines beslutsamhet i att det skulle vara en överraskning vann.
– Jag ville veta eftersom jag trodde att man kunde planera första tiden efter födseln bättre om man visste om det var en pojke eller flicka. Nu vet jag att det inte spelar någon roll men innan första barnet trodde jag att det skulle vara någon slags skillnad, säger Henrik Gustafsson.
Men när de väntade Elliot tre och ett halvt år senare blev beslutet det omvända – nu ville de veta. Anledningen till att de ändrade sig från att vilja få en överraskning vid förlossningen till att veta i förväg var framför allt för att kunna förbereda Noelia på hennes nya syskon. Hon hade tidigt bestämt sig för att det var en lillebror hon ville ha och Henrik och Josefine ville få tid att prata med henne om barnet i magen skulle visa sig vara en flicka.
Rutinultraljudet görs runt 18:e graviditetsveckan och är en medicinsk undersökning för att fastställa graviditetens längd, se antal foster och för att upptäcka eventuella avvikelser. Köns-
bestämmande är inte något som ingår i rutinultraljudet men ibland syns de yttre könsdelarna tydligt. Om de inte gör det behöver personalen lägga tid på en närmare titt och om man är villig till det eller inte kan skilja från landsting till landsting.
I Uppsala förlänger man inte undersökningen för att se efter vilket kön fostret har. Många gånger ser man det ändå i samband med att man undersöker och om föräldrarna då sagt att de vill veta så berättar barnmorskan det. Enligt Hanna Waernér, avdelningschef på BB och Obstetriska specialistmottagningarna vid Akademiska sjukhuset, är det vanligare att föräldrar vill veta än att de inte vill.
– Vi har ingen statistik på det men upplevelsen är att det är fler som vill veta. Och om det är ett bifynd av undersökningen och föräldrarna vill veta så berättar vi det alltid, säger hon.
För att få veta sitt barns biologiska kön måste man alltid ställa frågan själv till den som utför undersökningen. Pernilla Juthe har arbetat som ultraljudsbarnmorska på Akademiska sjukhuset i sju år och enligt henne är det vanligare i dag att föräldrar vill ta reda på kön än det var när hon började. Ibland upplever hon det som att vårdpersonalens fokus på den medicinska undersökningen rent av krockar med de förväntningar vissa föräldrar har på undersökningen.
– Kön är det som är minst viktigt för oss att ta reda på. Det händer att patienter verkar missnöjda över att de inte fått svar på frågan om barnets kön men vi försöker förklara varför. Men alla som kommer på rutinultraljud har också fått information om detta redan av sin mödravårdsbarnmorska så det brukar inte vara något problem, säger PernillaJuthe.
Hon berättar att när föräldrarna motiverar varför de vill ta reda på sitt barns kön säger de ofta att det är för att kunna planera till exempel inköp av kläder.
Det klapprar från barnrummet och Noelia kommer in i köket, från topp till tå utklädd till Frost-Elsa. Föräldrarna skrattar och det märks att det inte är första gången som familjen Gustafsson/Andersson får prinsessbesök. Samtalet går över till just barnkläder och trots att Josefine älskar att shoppa så var planering av klädinköp aldrig en anledning till att de valde att ta reda på Elliots kön.
– Vi hade så mycket kvar från Noelia och även om jag inte sätter klänning på min pojke så har han fått använda mycket av hennes andra kläder. Nej, det där med kläder och prylar har inte varit en anledning för oss, säger Josefine Andersson.
Den medicinska tekniken utvecklas hela tiden och även om man fortfarande inte kan få ett hundraprocentigt korrekt besked under ultraljudet i dag så är det lättare att se än tidigare. Samtidigt blir det allt vanligare med genusmedvetenhet i barnuppfostran. I samhället i stort pratas det ofta om hur stor betydelse det biologiska könet egentligen har. Men hur förhåller sig då den ökade efterfrågan på könsbestämmande under graviditeten till den allmänna diskussionen om kön och genus? Maja Bodin är barnmorska och även doktorand på Institutionen för kvinnors och barns hälsa och på Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet.
När hon får frågan om vad föräldrarnas önskemål kan vara grundat i tar även hon upp tekniken. Hon menar att eftersom tekniken är så pass tillgänglig har det blivit norm att ta reda på könet, något som har gjort att även de som inte vill veta måste förhålla sig till kön/genus och dessutom ofta förklara för folk varför de inte valt att ta reda på det. Men fenomenet att vilja veta sitt barns kön innan det är fött är i sig inget nytt menar hon.
– Det här har funnits länge. Före ultraljudet försökte man till exempel läsa av magens form eller tyda rörelsen på en pendel som dinglade ovanför. Många vill helt enkelt veta så mycket som det går, säger hon.
Maja Bodin tror att anledningarna till att man vill veta kan vara många. Å ena sidan finns de som tycker att könet är viktigt för att kunna planera för barnets framtid, å andra sidan finns det de som vill veta för att lättare kunna knyta an till barnet som person eller helt enkelt för att det är en kul grej.
I Enköpingsvillan har familjen ställt upp sig i vardagsrummet för ett porträtt. Från sin pappas famn tittar lille Elliot storögt på UNT:s fotograf samtidigt som Noelia skojar och byter min mellan varje klick. Med facit i hand tycker Henrik och Josefine inte att man behöver veta sitt barns kön innan det är fött.
– När man väntar barn inbillar man sig gärna att man behöver veta både det ena och det andra. Men det här med kön är mest bonus, en lyxsak, säger Henrik Gustafsson.
Men jo, om de fick ett barn till skulle de nog vilja veta igen.
Karin Andersson
leva@unt.se