Inget facit -
Det finns inget facit för tragiska situationer som dessa. Det finns inga "gör så här så blir det bra". Allt är individuellt. Du känner förmodligen ditt barn bäst, lita på din intuition, och försök låta bli att tänka i termer av rätt eller fel, och gör istället det du tror är bäst. Prata med ditt barn för att få veta vart barnet står, fråga hur barnet mår, fråga vad barnet upplever och lyssna in vad barnet vill ha. Ge närhet och trygghet.
Var uppmärksam på förändringar -
Till exempel, om ett barn som brukar prata plötsligt sluter sig, så kan det vara ett tecken på att barnet mår dåligt. Men det också kan vara ett naturligt sätt för barnet att hantera sin sorg. Allt är individuellt, och du känner ditt barn bäst. Om du kommer fram till att barnet mår dåligt, och du känner dig osäker på vad du ska göra, eller känner att du inte räcker till ? sök hjälp!
Du är inte ditt barn, ditt barn är inte du -
Var medveten om att vi alla är olika. Att du som förälder har jättestarka känslor kring den här händelsen behöver inte betyda att ditt barn också har det, och tvärt om.
Visa känslor -
Våga vara den du är. Är du ledsen så var ledsen. Är du glad så var glad. Då ger du barnet tillåtelse att också känna sina egna känslor. Om föräldern inte visar sina känslor så kan barnet ha svårt att visa sina. ?Om mamma gråter är det okey att jag gör det? kan ett barn tänka. Glöm dock inte att det är du som är den vuxne. Det är du som ska vara ett stöd för ditt barn, inte tvärtom.
Ta hand om din egen sorg - Glöm inte bort dig själv!
Det är viktigt att du bearbetar din smärta och sorg separat, annars finns risken att du tappar fotfästet och istället lägger din smärta på barnet. En förälder som tappar fotfästet kan göra barnet otryggt. Våga be om hjälp och prata med andra,
Tillåt alla reaktioner hos barnet -
Alla är olika. Hur barn reagerar är högst individuellt och kan också vara beroende av hur gammalt barnet är. Vissa vill prata, andra inte; vissa gråter, andra gör det inte osv. Vissa barn har inte några upplevelser alls, och det är också ok. Om barnet inte tar upp händelsen - fråga. Om barnet inte vill prata, så respektera det och visa att du finns där ifall barnet ändrar sig.
Låt glädjen komma -
Känslor är till för att upplevas. Det är när man stänger dem inne som det kan bli problem. Låt därför glädjen få komma fram när den knackar på. Ibland behöver man vila från sorgen. Barn är oftast bra på detta. När de är glada är de glada och när de är ledsna är de ledsna. De kan plötsligt börja leka när de precis har gråtit. Det är normalt. Låt inte glädjen generera i skuldkänslor.