Att handla som familjelycka
Handeln i Uppsala city är inne i en stark tillväxtfas. Bäst går klädhandeln som ökade med tio procent förra året jämfört med 2004.
Foto:
Nya skoaffärer tror handlarna också har påverkat utvecklingen. Skor gör nämligen att kunderna i city nu kan ekipera sig "från topp till tå" bara genom att stanna i city.
Visst är det fantastiskt?
Jag tänker på det när jag läser Lena Ackebos senaste seriealbum om familjen Brynebrink, familjen från Köttemo som gjort rabattsökandet och kupongklippandet till vardagskonst.
Efter några år lite vid sidan av samhället lyckas nu familjen Bert, Britt, Beata och Benny Brynebrink lyckligt ovetande återigen ta pulsen på det svenska tillståndet.
Tillsammans runt matbordet prisar familjen som vanligt sina senaste fynd hos Prispressarns prisfnatt, äter Pollys Joddlarvurst, köper Gangbang pants med "open fly" och diskuterar om ICA-Stig verkligen inte finns på riktigt.
På varje sida av Brynebrinks smäller skrattkorken och fastnar i halsen. Efter några sidor är det svårt att andas av det samlade leende vemodet.
Då samlas familjen runt familjealbumet och pappa Bert Brynebrink berättar stolt historien om när McDonalds kom till stan.
Brynebrinks är de som håller armarna uppe på den kommersiella "cityomvandlingen" - att handla som familjelycka.
I Sverige blir humorn sällan så angelägen.
Humor-teve ägnar sig allt som oftast istället åt Parlamentet-syndromet. Symptomen är att deltagarna skrattar så maniskt som möjligt åt sina kollegor utan att fråga sig om det var roligt. Diagnosen ställer man lätt själv från tevesoffan.
Den andra rollen som komiker tagit på sig är att "tänja gränser". Ett illustrerande exempel är från Özz Nüjens program "Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio". Dramaturgin såg ut ungefär så här:
En gäst berättade ett skämt.
- Jag hade jättehäftigt sex med en tjej som gick i åttan. Ja det är lite svårt att jämföra ålder eftersom hon var 20 år och gick i särskola. Hon hade downs syndrom.
Moralistiska Kvällsbladet ser några kronor att tjäna och klistrar upp: "Handikappförbundet rasar över sex-påhopp".
Och det svaret låter inte vänta på sig:
- Man måste kunna skämta om allt.
Har jag missat något? Frågan är väl inte om allt går att skämta om? Frågan är väl om det är roligt?
Lena Ackebo försöker inte tänja några gränser. Med precision klämmer hon där den kommersiella blämman ömmar som mest och innehållet hamnar i ansiktet på oss alla. Själv köper jag hellre jeans för 1 200 kronor än för 400, utan självklar anledning. Och häromdagen kom jag hem med tre burkar färskost för extrapris varav två garanterat hinner passera bäst före datum.
Tanken var att spara åtta kronor.
Så jobbar vi med nyheter