Uppsalatjejen Athena Afshari har nyligen återvänt från Malmö där hon tillbringat sommaren med att uppfylla en av sina högsta drömmar – att vara programledare för Morgonpasset i P3. Nu sitter hon i en radiostudio på produktionsbolaget Munck på Södermalm, där hon leder podcasten Känd från internet – den podd som blivit så pass framgångsrik att hon nu ska spela in en ny säsong och som lett till en nominering till Stora Radiopriset i kategorin Årets rookie.
Vägen till den här för Athena ofattbara framgången har varit snabb och spikrak när den väl tog fart, men började inte alls på det viset. Idag är det svårt att tänka sig att denna självsäkra, sprudlande och målmedvetna tjej som pratar så passionerat om sitt yrke någonsin tvivlat på sin förmåga, men för bara ett par år sedan var hon näst intill nedbruten och nära att ge upp sin dröm. Hon hade äntligen kommit in på den efterlängtade journalistutbildningen i Stockholm, men det blev inte som hon hade tänkt sig. Hennes lärare ifrågasatte henne redan från början och föreslog att hon nog borde överväga en annan karriär.
– Är du verkligen född i Sverige? Du måste träna på din svenska, minns jag att de sa. Du kanske borde testa något annat. Jag blev otroligt ledsen och förbannad. De drog verkligen ner mig i skiten, och jag visste inte vem jag var längre, berättar hon.
Många hade nog låtit sig avskräckas av lärarnas inställning, och det var nära att Athena också gjorde det. Hon minns hur hon började tvivla och sa till sig själv att hon kanske skulle byta bana och bli sjuksköterska som sin mamma. Men inom henne fanns redan det driv och den beslutsamhet som idag har tagit henne dit hon är.
– Det hände något i mig. Jag kände att varför ska de få förstöra för mig? Det här är det jag vill göra och jag tänker inte kasta bort det. Många hade nog trott på de där lärarna men jag är en envis jävel. Det var som en liten röst som sa åt mig att ”skit i de här idioterna, gör det du ska göra”, säger hon.
Istället för att lägga av satsade hon nu dubbelt så hårt, och snart var till och med lärarna övertygade om hennes potential. Men hennes självförtroende hade fått sig en törn, och hon bestämde sig för att byta skola och börja om på nytt. På folkhögskolan fanns lärare som stöttade henne, och glöden började återvända.
Att hon skulle prata i radio hade Athena vetat sedan första terminen på journalistutbildningen. Hon tjatade till sig ett studiebesök för klassen på radiokanalen Metropol 93,8, numera P5 STHLM, och det var där och då det avgjordes.
– Jag satt bara där och stirrade på dem och tänkte att det här ska jag göra. Jag vill stå och prata. För jag är inte så jätteduktig på att skriva och har svårt att uttrycka mig i artikelform. Jag fick prova på att prata i radio och fick värsta adrenalinkicken av att stå där framför micken.
När självförtroendet sakta hade återvänt och resan till slut påbörjades har den gått i ilfart. Hon fick både praktik och sommarjobb på Metropol, erbjudande om ett obetalt programledarjobb i en närradiokanal och möjlighet att spela in tre avsnitt för Humorhimlen i P3. Under tiden på Metropol hade produktionsbolaget Munck fått upp ögonen för henne, och efter en demo fick hon jobbet som programledare för Känd från internet, en podcast där hon skulle intervjua personer som från början gjort sig kända via bloggar och videobloggar. Så i somras kom erbjudandet hon bara kunnat drömma om. En chans att leda Morgonpasset i P3.
– Det var helt sjukt. Jag trodde aldrig jag skulle få det jobbet. En liten tjej från Uppsala som bara bestämde sig för att flytta till Stockholm och följa sin dröm ska helt plötsligt programleda Morgonpasset i P3. Det var så overkligt, men jag tackade ja direkt.
Redan flera månader tidigare hade Muncks vice VD Erik Klarén berättat att han föreslagit henne som kandidat till Stora radioprisets kategori Årets rookie, ett pris som tidigare tilldelats radioprofiler som Sigge Eklund. Hon hade blivit smickrad och glad, men avfärdat det med tanken att hon var alldeles för färsk, till och med för en rookie. Men så för ett par veckor sedan ringde telefonen en tidig morgon innan hon ens vaknat. I luren var Erik och berättade att hon officiellt var nominerad. Inte förrän hon själv kontrollerat på Radioakademins hemsida att han talade sanning förstod hon vad som hade hänt.
– Mitt namn stod där och då började jag gråta. Jag fattade inte hur det ens hade hänt. Det har varit en så lång men ändå så kort resa, alltså på så kort tid. Och det var ett väldigt viktigt erkännande för mig, även fast jag har jättemycket kvar att lära mig.
Men framgången och den snabba resan innebär inte att något kommit gratis till Athena, allt hon har uppnått ligger det hårt arbete bakom.
– Jag kan verkligen säga från hjärtat att jag har kämpat. Jag tar alla chanser jag får. Jag visar att jag vill. Och måste jag sitta uppe till fyra på morgonen för att få något klart, då gör jag det. För jag tänker att missar jag en chans så är det kört. Du måste kämpa tills du nått ditt mål, och det är precis det jag gör.
Radiopratarens egenskaper har egentligen alltid varit en del av Athena, även om hon inte visste att de var dit de skulle leda. Under uppväxten i Sävja var hon ett nyfiket barn som älskade att stå i centrum och underhålla. Att ta plats har alltid varit naturligt för henne, men med tiden fick hon också lära sig att släppa fram andra människor.
– Det är väldigt vidrigt att vara en sådan människa som bara tar plats och inte låter någon annan få utrymme. Så jag har lärt mig att det är jättekul att stå i centrum, men släpp in andra också.
Under tonårstiden gick hon igenom en mörk period då hon mådde dåligt och var destruktiv, men det var genom att ta sig ur den som hon hittade styrkan i sig själv.
– Det var i gymnasiet som jag började inse att jag måste göra något av mitt liv, och det var då jag insåg att jag ville bli journalist. Sen kom jag in på skolan, drog till storstan och följde min dröm. Och sen dess har jag bara sprungit, bara jagat min dröm. Och nu är jag här.
Och i bakhuvudet har hon hela tiden med sig orden hon fick höra av sina lärare, de som fick henne att jobba ännu hårdare.
– Det finns alltid i bakhuvudet, deras röster som säger att du kommer aldrig att lyckas. De där orden sitter fortfarande kvar, men på något sätt har de blivit min motivation. Jag har blivit mycket starkare av det, och tänkte att på något sätt måste jag bevisa att jag är bättre än de trodde. Och jag hoppas att jag har gjort det.