Ät hellre upp än ekologiskt

När delar av den privilegierade världen släckte lamporna under lördagens "Earth Hour", skrev jag på UNT:s Ledarlogg att jag inte tänkte släcka, utan i stället äta rester till middag. Jag brukar inte låta ätbar mat gå i sophinken. Och det är, har jag nu förstått, bland de kraftfullaste handlingarna mot energislöseri och klimathot.

Dessvärre visar en undersökning av Konsumentföreningen Stockholm att över hälften av födan hamnar bland soporna. En del av den slängda maten är säkert också ekologisk. Och då ska man veta att om all mat odlas ekologiskt går det sannolikt åt pipan med både ekologi och mänsklighet. Vi skulle behöva minst ett jordklot till, kanske tre, eftersom ekoodling ger en kraftig skördeminskning.

Smaka på det här: Tar du bilen till den lilla gårdsbutiken för att handla lokalproducerat, eller får du en "ekolåda" hemkörd för att vara "klimatsmart"? Då är du klimatosmart och miljödyr.
Slänger du sedan lika mycket fullt ätlig mat som varje svensk i genomsnitt - 100 kilo per år - bidrar du till det riktigt stora hotet mot allas vår framtid. Totalt slänger bara vi svenskar 900 000 ton ätlig mat per år!

Matkedjan står samtidigt för en fjärdedel av människans klimatpåverkan. Om minst hälften av den mat som odlats, förädlats, fraktats, kylts och värmts hamnar i sophinken, är det lätt att se hur en enskild handling kan bidra till en kollektiv katastrof.

Om allt detta skriver EU-kandidaten Marit Paulsen (FP) i sin ytterst tankeväckande bok Lurad av laxen. Var och en av jordens snart sju miljarder människor förfogar över en yta med odlingsjord, stor som en tredjedels fotbollsplan. Den ska räcka till mat, fibrer till kläder, foder till grisar och kycklingar samt etanol till våra "miljöbilar". Resten av "fotbollsplanen" går åt till betesmark för idisslare.

Eftersom befolkningen ökar och den odlingsbara ytan krymper, plus att klimatuppvärmningen leder till torka, är det lätt att se varför matpolitiken är central för mänsklighetens framtid.
Visst, man får njuta av närodlat. Det är, som Marit Paulsen påpekar, inget problem. Men det närodlade är inte lösningen på det globala problemet. Teknik, storskalighet och effektivitet måste till, om jordinvånarnas "odlingslotter" ska fördelas solidariskt.

Det klimatsmartaste vi kan göra är dock att inte slänga mat. Tant Marit hytter bekymrat med fingret i sin kloka bok: "Ät upp maten!"