Hon är en av Sveriges få asylrättsjurister som är specialiserad på HBTQ-asylskäl. Nu väntar Prideveckan i Stockholm, årets intensivaste.
Hennes hbtq-engagemang/aktivistarbete började när hon var 16 år, aktiv i RFSL Uppsala och besökte Riga Pride 2005 tillsammans med en grupp RFSL-ungdomar.
– Riga Pride blev ett uppvaknande, säger hon och berättar om tusentals kravallpoliser som sattes in för att omringa paraden – som inte ens var fokuserad på hbtq utan allmänmänskliga rättigheter – och om hur otäckt det kändes att se pensionärer och barnfamiljer kasta ägg och skrika homofoba och transfoba slagord.
– Jag blev chockad och illa berörd, men framförallt tänkte jag på alla som måste vara kvar i Riga medan vi kunde åka hem till tryggheten i Uppsala.
Aino stoppar för att berätta om sin mammas reaktion.
– Först var hon upprörd för att jag ens åkt dit. Till slut sa hon: "Om du verkligen bestämt dig för att förändra samhället så ska du läsa juridik". Och jag tror att det är sant, att hon hade rätt. Det går att förändra saker och ting med juridiken som verktyg.
Hon pluggade hårt på gymnasiet, och tog ett friår efter studenten.
– Jag reste runt i Finland -– min mamma kommer därifrån – och träffade släktingar, tog körkort och jobbade som vårdbiträde på centralsjukhuset i Vasa.
Till Finland och stugan norr om Vasa åker hon regelbundet. Där njuter hon av naturens stillhet och frid, åker skidor, bastar och avslutar med iskallt vatten,
-– Efter det mår jag jättebra. Det finns ingen bättre sömn än den som kommer efter ett bastubad. Och det tar bort obehaget med myggbett också.
Att läsa juridik var ändå inte självklart. Aino kunde också tänka sig att bli journalist. Vägen dit tänkte hon ta på ett rätt udda sätt – via Försvarsmakten. Så hon mönstrade, med planen att jobba som informationssoldat eller journalist på Värnpliktsnytt. Tester visade dock att hon var perfekt ubåtsbesättningsmaterial på grund av sin längd, 155 cm. Men eftersom hon inte ville tillbringa ett år i en ubåt blev det juridik. När det var dags att specialisera sig upptäckte hon att det enda som fanns i Uppsala var kurser i affärsjuridik. I stället läste hon genusvetenskap med förhoppningen om att det magra juridiska kursutbudet skulle breddas till nästa termin. När hon sedan återvände till juridiken fanns nya kurser: fördjupning i migrationsrätt, humanitär rätt, internationell rätt, krigsrätt.
– Det var så skönt att upptäcka att det fanns andra juriststudenter som inte hetsade kring affärsjuridiken!
Examensarbetet i migrationsrätt fick titeln Asylprövningen vid flyktingskap på grund av sexuell läggning. Det var det första större akademiska forskningsarbetet i Sverige som publicerats om migrationsrätt och hbtq-flyktingar. Som färdig asylrättsjurist 2012 startade hon firma med inriktning på hbtq-asylansökande och arbetade parallellt på Diskrimineringsbyrån i Uppsala. Sedan 2015 är hon anställd av RFSL:s förbundskansli i Stockholm som asylrättsjurist och offentligt biträde för hbtq-flyktingar/asylsökande. I dag har hon flera hundra klienter, och advokater från hela landet hör numera av sig för råd i sina ärenden.
– Jag ger 200 procent i vartenda asylärende. Jag har extremt lätt känna med varenda klient. Men med åren har jag blivit bättre på att sätta gränser. Varenda person jag träffar skulle kunna vara jag. Vi är bara födda på olika ställen.
Aino anser att Migrationsverkets trovärdighetsbedömningar är "uppåt väggarna", och när hon talar om verkets "fördomar och subjektiva förväntningar på hur hbtq-personer ser ut och talar" blir hennes ögon svarta, och jag får en aning om den vrede som är hennes drivkraft.
– Verket följer inte följer EU:s lagar och tyvärr inte ens sina egna riktlinjer när hbtq-asylärenden prövas. Och jag är förbannad på saker i samhället också. Vi har ett hårt samhällsklimat nu, och tyvärr känns det som att det blir värre. Min ilska tar sjukt mycket energi, medger hon, men fortsätter ändå envist:
– ...speciellt som asylpolitiken i Sverige har blivit allt hårdare: alla ska ut. Det har aldrig varit så många avslag som under de senaste åren. Sverige utvisar regelmässigt hbtq-flyktingar till länder där de riskerar att avrättas.
Aino jobbar ofta runt 12 timmar om dagen. Ett asylärende tar alltid minst 10 timmar, ibland uppåt 30-40, och det betalar Migrationsverket för om de tycker att det är rimligt, berättar Aino som lägger ner mycket tid och omsorg på att skriva yttranden och samla in bevisning inför mötena med Migrationsverket som betalar för ett par timmar.
– Fast jag sitter gärna fyra om det behövs. Allvarligt, sådana här saker tar aldrig en eller två timmar! Jag kan ju inte titta på klockan och säga att tiden är ute när folk sitter framför mig och gråter.
Efter Stockholm Pride väntar RFSL Uppsalas Pridefirande "WelcomeOut", 16–17 september med föreläsningar och juridisk rådgivning till nyanlända asylsökande hbtq-personer.
– Förra året blev det en succé, säger Aino som räknar med att ha laddat om batterierna efter Stockholm Pride tills dess, på sitt vanliga sätt.
– Då har jag hunnit vara i stugan i Finland och vila upp mig.
Min bästa söndag:
MORGONEN
Jag dricker kaffe med socker och grädde. Sedan sitter jag i minst två timmar och läser ikapp alla veckans tidningar: dagstidningar som DN och UNT, juristtidningar och politiska tidningar. Sedan käkar jag knäckebröd. Jag kan
äta mig sjuk på knäckebröd med sallad, tomat, gurka och ost. Det är oundvikligt att jag kollar e-posten, för det kan ju komma privata mejl också...
LUNCHEN
På söndagarna brukar jag äta lunch hemma hos mamma. Det blir sallad, och kyckling och potatis i crockpot.
EFTERMIDDAGEN
Jag kör crossfit på gymmet. Det är en form av meditationsstund. Om jag har en riktigt hurtig dag kan jag hålla på i en timme. Ifall jag är på dåligt humör blir det 20 minuter.
KVÄLLEN
Tittar på nyheterna och kollar in senaste nytt på asylområdet. Sover.
Fakta:
RFSL= Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter.