Klass NA14A, som är värdklass för besöket, fick lite extratid med astronauterna i klassrummet innan det var dags för aulaföreläsning. Och det var en lärorik upplevelse för både elever och astronauter.
– Det där med våglängder var nytt för mig. Jag lär mig något nytt i dag också, säger Bill Oefelein, amerikansk astronaut.
Eleverna hade precis presenterat ett projektarbete om försöken att odla mat på rymdstationen ISS, och att man då måste anpassa våglängden på ljuset för att maten inte ska se oaptitlig ut.
I samband med astronauter håller konferens i Sverige får 40 skolor i Mälardalen besök av två astronauter vardera.
Fyrisskolan gjorde det till en temadag om rymden, där de båda astronauternas berättelse självklart var huvudpunkten. Bill Oefelein var pilot på den första rymdresa som svenske astronauten Christer Fuglesang gjorde till den internationella rymdstationen ISS. Fransmannen Michel Tognini har bland annat tillbringat två veckor på den ryska rymdstationen Mir, som togs ur drift 1996.
Eftermiddagen ägnades åt grupparbete med bland annat åt raketbygge och rymdkonstverk.
Sillma Terab i T13C konstaterar att deras pipettraket inte flög riktigt så bra som tänkt. Det gäller att ha en lagom mängd vatten kvar i pipetten och att få till en perfekt syre/vätgasblandning. Hon säger dock att den stora behållningen av dagen var mötet med astronauterna.
– Jag har ända sedan jag var barn drömt att träffa en astronaut. Det skulle vara spännande att själv åka ut i rymden, om man vågar, säger hon.
Frågorna till de båda astronauterna handlar om allt från sophantering i rymden till mat, träning och toalettbesök. Och aha-upplevelserna är flera. Bill Oefelein berättar att han fått med sig granola, en müsliblandning, upp i rymden, men den gick inte att äta. När man öppnade påsarna i tyngdlöshet spreds granolan i hela rummet.
– Det var intressant att höra att rymddräkterna är så avancerade, som en slags små rymdraketer i sig själva, säger Wanja Wemskog, en av eleverna i klass NA14A.
Astronauterna kunde också berätta att det de bär med sig hem från rymdupplevelsen inte alltid är det man förväntar sig.
– När jag tittade ner på jorden slogs jag av hur tunn atmosfären är. Och jag var inte rädd för att det skulle hända mig något medan jag var i rymden, utan för att jag såg hur tunn hinnan är som skyddar livet på jorden, säger Michel Tognini.