Åsikter som märks
Jag vill påverka. Och jag vill göra det NU, säger Julia Ilke, som går i ettan på Ekebyskolan. Bodil Brutemark, som går i ettan på Katedralskolan, håller med.
Foto: Hans E Ericson
En av många saker som de vill är att skulle finnas fler ställen där det är tillåtet att affischera.
— Det är fel att reklamen får breda ut sig när inte vanliga människor får det, säger Bodil Brutemark.
När det inte är tillåtet att använda sig av väggytor och anslagstavlor kan man alltså försöka nå ut med hjälp av sin yttre stil. Men alla uppskattar inte att man går klädd i sina åsikter.
— Som när man sitter på bussen och är jättetrött och folk blänger surt på en, säger Julia Ilke.
Men samtidigt, fyller hon i, är det helt klart värt det.
— Eftersom det är så roligt när man märker att man faktiskt kan påverka folk.
Men hur kan man veta så säkert vad man tycker?
— Det kan man väl aldrig till hundra procent, tror Bodil Brutemark. Men man tar in allt man läser, hör och ser. Sedan gör man en avvägning, en chansning, utifrån de kunskaper och erfarenheter man har.
Vad man tycker i vissa frågor är ju också beroende av att man diskuterar mycket, säger Julia Ilke. Att bli dömd efter sina åsikter är inget som skrämmer.
— Mina åsikter är en del av mig. Om en människa ser ner på mig för vad jag tänker och tycker gör mig inget. Då ser jag nog ner på den personen med, menar Bodil Brutemark.
Däremot finns det tillfällen då de medvetet lägger undan knappar och annat som kan provocera: När de ska träffa någon de tycker mycket om, men som de vet har svårt att förstå deras åsikter. Vid sådana tillfällen, förklarar de, känns det bara onödigt att provocera. Eller om de ska på anställningsintervju, till exempel.
— För mig går användandet av knappar i perioder. Just nu har jag inte så mycket på mig. Däremot är min väska full av märken, säger Julia Ilke.
Visst går det mode också i åsikter, konstaterar de. Just nu är det ganska inne att ha Palestinasjal och peacemärken, säger Bodil Brutemark.
Och nu, när bomberna faller över Irak, tycker de det känns som om fler vuxna har blivit engagerade och att människor som annars är reserverade tar sig ton.
De frågar sig varför inte vuxna går omkring i knappar och grejer. Svaret är inte självklart. Men de tror att det beror på att man är mer arg när man är ung.
— Kanske har man mer tid också. Och ett större hopp om att världen faktiskt går att ändra på, tror Julia Ilke.
— Ibland kan man faktiskt bli lite uppgiven. Men sedan tar ilskan över. Det är så mycket som är fel i vårt samhälle. Man kan inte blunda för verkligheten. Då låter man ju någon annan bestämma över ens liv, menar Bodil Brutemark.
En bonus med att bära knappar är förstås att man får en gemenskap med andra som tycker likadant. Den samhörigheten betyder mycket, kommer de fram till.
— Det är inte som att vara med i en organisation. Då måste man stå för allt organisationen tycker, och det är inte så ofta man gör det helhjärtat, säger Julia Ilke.
Så jobbar vi med nyheter