Åsa Waldau i rätten

Åsa Waldau gjorde ett lugnt och samlat intryck när hon på förmiddagen svarade på åklagarsidans frågor om sig själv, sin relation till de åtalade, församlingen och annat.
Vid flera tillfällen återkom Åsa Waldau till att hon under våren förstått att hon och församlingen blivit lurade av den åtalade pastorn.
- Jag har förstått att han spelade ett spel.
Enda gången som Åsa Waldaus lugna framtoning bröts var när hon kom in på hur hon upplevt det faktum att hennes älskade lillasyster Alexandra, den åtalade pastorns andra hustru, blev skjuten.
- Jag förstår ännu inte att inte Alexandra kommer att komma emot mig och att vi inte mer kommer att kramas över staketet mellan våra tomter.
- Hon var så fin. Hon var absolut inte värd en sådan behandling. Och det är fruktansvärt att den man hon levde med och älskade har bedragit mig och en hel församling.
Tragiken bakom den så kallade barnflickans agerande och medias jakt var ytterligare bidragande orsaker till att hennes liv inte känts värt att leva den senaste tiden förklarade Åsa Waldau.
- Det har varit en förfärlig vår.

Tät relation
Hon började med att berätta om hur hon först mötte den åtalade pastorn på ett tältmöte 1993.
- Jag blev fascinerad av hans bibelkunskaper och drivkraft.
Mötet ledde så småningom till att den åtalade pastorn med första hustrun Helene flyttade till Knutbyförsamlingen. Enligt Åsa Waldau fick hon och pastorn en väldigt tät relation både arbetsmässigt och mänskligt.
- Det var en väldigt omfamnande relation från -97 till -00. Jag älskade honom som en bror och vän.
Åsa Waldau tillbakavisade pastorns påstående om att hon kallat Helene för oren och sagt att om hon inte ändrade sig skulle hon tas hem till Gud, underförstått dö.
- Om man är oren tas man väl inte hem till Gud? Talet om att gå hem till Gud, det var vad NN (den åtalade pastorn) pratade om efter Helenes död. Det spred mycket fruktan i församlingen.
- Det är inget jag sagt. Jag kan ju inte bestämma vem som ska "gå hem" och vem som får vara kvar.

"Drömmar vanligt i frikyrkorörelsen"
Den åtalade pastorns tal om drömmar och visioner - exempelvis hans påstådda drömmar att han skulle hitta sin hustrun Helene död i badkaret - är ingenting ovanligt inom frikyrkorörelsen förklarade Åsa Waldau.
- Jag vet idag inte om han ljög men jag har trott på hans drömmar och visioner. Han hade ju tidigare talat från Gud och då litade jag fullständigt på honom.
Åsa Waldau tillbakavisade även "pastorns" påstående att det var hennes ord som bröt ner barnflickan psykiskt, ord om att barnflickan exempelvis var vidrig och högmodig.
- Det var han som förklarade att hon var just detta.
Enligt Åsa Waldau var den sedermera gripne och åtalade pastorn efter mordet på systern Alexandra rädd för vad barnflickan skulle komma att säga till polisen.
- Han förklarade att hon var livsfarlig. Och att han var rädd att hon skulle lägga ut spår som pekade på honom.