Ulf Sparre sökte en ny hobby när han kom som nyinflyttad till Uppsala för tre år sedan. Han hade då få bekanta eller anknytningar till denna stad och det kvarter han i dag älskar, och ville hitta ett lämpligt tidsfördriv. Det var då Ulf Sparre utvecklade sakletandet, som han kallar det. Efter många timmar på auktionssajter och loppisbutiker fastnade han för art déco, en stil som har sitt ursprung i tiden mellan första och andra världskriget.
Det är svårt att med exakta termer säga vad art déco är. Under en husesyn i lägenheten får Ulf i stället peka ut vad som är "typiskt" art déco enligt honom.
– Det här är en typisk art déco-säng, säger han när vi vandrar in i sovrummet.
Den bastanta sängramen i mörkt, polerat trä tornar upp sig mot den djupröda väggen. Den utstrålar lyx, men är ett fynd Ulf gjorde på Blocket. Medan vi går en fortsatt husesyn träder en allt tydligare bild fram.
Lampor, ljusstakar och klockor, ja till och med en askkopp, pryds av hjortar. Lika återkommande är den nakna kvinnokroppen som motiv på diverse föremål. Detaljrikedomen är ett återkommande inslag som är typiskt för den individuella stil art déco stod för under sin era. Föremål och möbler skulle då hellre vara dekorativa än funktionella.
Helheten förstärks av att Ulf Sparre bor i ett tidsenligt hus som byggdes under tidigt 1920-tal. Husets stora fönster med vitmålade träspröjsar ger ett tacksamt ljusinflöde. Speciellt då inredningen och väggarna domineras av tidstypiska mörka nyanser i svart, rött och guld. Att huset tidsmässigt stämmer överens med Ulfs inredning är ingen slump.
– Jag skulle aldrig ha gjort det här om jag bodde i ett sjuttiotalshus, säger han.
Ulf Sparre föredrar framför allt föremål från trettiotalet, en tid då också den kontrasterande funktionalismen hade sitt genombrott. På sina ställen bryts det eleganta och sofistikerade av mot den mer enkla funktionalismen i Ulfs Sparres hem. Som i det lilla rummet intill hallen, vars väggar pryds av dekorativa tapeter från tjugotalet. Där inryms också en högst funktionell, bastant furubyrå. I vardagsrummet står en mer modern variant av tv-bänk från Ikea. Och i hallen, som också den målats i en djupröd ton med vita och guldiga detaljer, står en större spegelbyrå i ljust björkträ som ger tydliga vibbar av funkiseran.
Det här är inslag som är ett resultat av att Ulf vill ha ett hem som ändå är funktionellt – en egenskap som egentligen inte går hand i hand med art déco, som ju kom som något av en reaktion mot just det enkla och funktionalistiska.
– Det där är inte art déco, säger Ulf också lite skämtsamt när han pekar på familjeporträtten som hänger ovanför tv:n.
Att art déco-känslan bryts av inte fullt så stilenliga inslag kan också förklaras av att Ulf Sparre är en femtiotalist, som påbörjat sitt samlande under 00-talet.
– Du kan ju aldrig gå ut och leta efter något du ska ha, säger han.
I stället växer art déco-hemmet fram i takt med att han ramlar över fynd. Fynd som görs på såväl Uppsalas egna loppisbutiker som på olika aktionssajter. En del sajter besöker Ulf dagligen för att inte missa något. Med sitt gedigna intresse har han gått från amatör till proffs på att bedöma vilka föremål som är riktiga fynd.
Men även om Ulf gärna ser sin inredning som en investering med ett framtida värde, så är det viktigaste att han trivs i sitt hem. Han har alltid gillat att ägna sig åt inredning, men det han gör i dag har utvecklats till mer av en hobby än bara inredning. Han har en genuin relation till nästan alla föremål som fyller lägenheten. Vissa saker har han ärvt, andra har han letat länge efter.
I dag har Ulf fått tag på så många tidsenliga föremål att allt inte ens ryms i hans trerummare på 80 kvadrat. Medan han entusiastiskt visar upp det ena efter det andra fyndet far också prylar fram som hamnat i lådor.
– Jag har så mycket grejer undanstoppade så du anar inte, säger Ulf och skrattar.
Dessutom har han en fäbless för lampor. Hur många lampor han har vet han inte, men när hans dotter för inte så länge sedan gjorde en inventering på skoj kom hon fram till att han hade ett trettiotal lampor, flera med de återkommande hjortarna och kvinnokropparna som motiv.
Känslan för detaljer som genomsyrar Ulf Sparres hem träder fram när han demonstrerar hur man tänder taklampan i sovrummet – med hjälp av en klassisk, svart lampknapp från 1930-tal i original – som så klart inte hör till lägenheten, utan som det mesta andra är ett fynd sprunget ur Ulfs sakletande.