Arkitekt: Uppsalas trista fasader bör byggas bort
Bort med bostäder på nedre botten och in med fler kaféer och butiker. Jonas Sjögren, arkitekt i Uppsala, är kritisk till utformningen av stadens centrala gator. Han anser att döda gränder med trista fasader borde byggas bort för att öka stadens kvalitet.
Påvel Snickares gränd
Foto: Nina Leijonhufvud
Han har inte mycket till övers för husfasaderna i centrala Uppsala utan anser att många av dem är slutna, trista och innehållslösa.
- Flera byggnader vänder sina baksidor mot allmänheten. Dessutom finns det alldeles för många hus i innerstaden med bostäder i bottenvåningen. Och ibland finns inte ens en port på hela husväggen trots att byggnaden ligger i en gränd i eller intill stadskärnan.
Jonas Sjögren tror att det finns mycket att vinna på att förändra detta.
- Om gatorna hade innehåll, såsom butiker, kaféer, eller åtminstone portar där folk går in och ut, skulle alla tjäna på det: Uppsalabor, turister, affärslivet och kulturlivet.
Ingvar Blomster, tillförordnad stadsbyggnadsdirektör, håller med om att vissa stråk i Uppsala centrum är trista, men menar att man också måste sätta sig in i hur spelet mellan fastighetsägare, politiker, och kommunen ser ut.
- Vi har alltid haft ambitionen att göra bottenvåningen på byggnader i centrum tillgänglig och attraktiv för allmänheten. Vi kämpar för att lyckas men fastighetsvärdarna kämpar mot detta, säger han.
Dessutom, säger han, måste det finnas en ekonomisk realism i det som görs.
- Jag försvarar inte att vissa delar är mindre attraktiva. Kungsängsgatan söder om Bäverns gränd är jäkla tråkig, hela S:t Per-området är ju trist, det kan man ju säga, och på Klostergatan bakom biblioteket har det blivit en baksida. Vi är oerhört medvetna om detta och vi vill ändra trista saker men det måste finnas en marknad som betalar för det som är roligare, säger han.
Förutom motvilliga fastighetsägare och begränsad ekonomi kan stadens utseende med de döda gatorna invid centrum förklaras med 1950- och 1960-talets tänkande kring människor, boende och arkitektur. Det var nämligen då många av Uppsalas centrala gator planerades och utformades till det de är i dag.
- Arkitekturen från den tiden präglas av människoförakt. Det var inte meningen att människor skulle ha enskilda lustfyllda behov utan man skulle till fabriken och slita som ett djur, sen skulle man gå hem till sin garderob och sova. Möjligtvis skulle man köpa lite mat på vägen och då skulle man göra det på Konsum, säger Mark Isitt, arkitektur- och designexpert.
Mark Isitt tycker att flera gator och gränder i Uppsala kan pekas ut som så kallade "missed opportunity-platser", alltså outnyttjade, döda stråk som mycket väl hade kunnat myllra av liv.
- Uppsala är allmänt känt för att ha lite förortskaraktär i city och det finns all anledning att exploatera dessa outnyttjade gator. Så som man till exempel gjort med Vasastaden i Göteborg. Den var tidigare skittråkig, men nu finns det kaféer överallt och det är världens liv. Mycket på grund av studenterna.
Eftersom Uppsala är en typisk studentstad tror Mark Isitt att Uppsala också har förutsättningar för ett rikare gatuliv.
- Studenterna vill hellre umgås över en latte på stan än att sitta ensamma hemma i sina kyffen, säger han.
Ingvar Blomster framhåller dock att Uppsala ändå måste anses hålla hög kvalitet med sin medeltidsstad i europeisk toppklass. Och på Uppsala handelsförening är man också nöjd med staden så som den ser ut.
- Vi tycker att Uppsala är en otroligt bra stad i city. Och det kommer att bli ännu bättre med omvandlingen av Dragarbrunnsgatan. Klostergatan är en jättetråkig gata där finns ingenting. Men om man kan ändra på det är inget jag vet. Däremot Kungsgatan byggs ju om nu och trottoarerna breddas så vi får väl se vad det blir av det, säger Matti von Magius, Uppsala handelsförening.
- Visst är många hus är vackra och fina men de erbjuder inget till Uppsalas människor. Om de gjorde det skulle centrum uppfattas som större och mer innehållsrikt. Människor skulle må bättre, känna sig bättre och det skulle ske mer här i staden, säger Jonas Sjögren.
Han tar Västra Ågatan som exempel på en gata som behöver fixas till.
- Där går man om man promenerar till stadsparken. Men på hela sträckan mellan Slottsgränd och Munkgatan finns ingenting, man kan man inte ens köpa en glass.
Men Ingvar Blomster tycker inte att glass motiverar ett sådant ingrepp.
- Det får vara någon måtta på vad man ger sig på. På den sträckan ligger Katolska kyrkan och sedan universitetsbyggnader av 1700-talsarkitekten Carl Hårleman. De ger man sig inte på ostraffat. Dessutom tycker jag att kommunen har gjort en fin och lyckad satsning på Östra Ågatan.
Ett stort problem, som Jonas Sjögren ser det, är synen som möter turister som promenerar från järnvägsstationen in till centrum.
- De måste ta sig igenom en bred zon av gränder med rena mur- eller betongväggar. Jag tror inte man bör bemöta turister på det sättet.
Men Matti von Magius tycker inte att man kan ställa så höga krav på en stad av Uppsalas storlek.
- Man får tänka på att Uppsala inte är Stockholm utan en mindre stad. Om man jämför med Gävle och Västerås så ser det likadant ut där med döda gränder, säger han.
Mark Isitt, däremot, anser inte alls att Uppsala är litet och tycker att man borde utlysa en arkitekttävling för att göra något bra av sådan central mark.
- Uppsala är en tongivande storstad och en sådan tävling skulle säkert locka både utländska och svenska arkitekter, säger han.
Så jobbar vi med nyheter