Martin Modéus är ny ärkebiskop i Sverige. Därmed ska hans ämbetsvapen uppdateras. Den nya versionen innehåller Uppsala ärkestifts symbol och en biskopsstav.
Nu har Sveriges nya ärkebiskop Martin Modéus installerats i Domkyrkan i Uppsala. I och med detta har han passat på att uppgradera det ämbetsvapen han hade som biskop i Linköping, till ett som markerar den nya rollen.
På det nya vapnet syns Modéus personliga vapen, ett lejon och ett lamm, tillsammans med både ärkestiftets (Uppsala stifts) vapen och en korsstav bakom skölden, vilket endast en ärkebiskop får ha. En banderoll undertill avslöjar hans valspråk: "Levande tillsammans med Kristus".
Det finns olika typer av så kallade vapen, både officiella och privata. Faktum är att vem som helst i dag kan skaffa ett eget.
Det måste inte registreras offentligt, men man kan välja att göra det i exempelvis databasen Svenskt vapenregister. Hit anmäls mellan 60 och 70 privata vapen varje år, enligt Svenska heraldiska föreningen, som driver registret.
– Det blir som en kvalitetsstämpel, förklarar Jesper Wasling, ledamot i föreningen.
Uppsalabon Lena Hübinette Håkansson blev glatt överraskad när hennes man, Bosse Håkansson, började forska om släkten Hübinette. De visste redan att släkten härstammade från valloner som flyttade till Lövsta och så småningom blev lantbrukare.
"Det var lite magiskt", säger Lena Hübinette Håkansson om när paret hittade det första vapnet i ett gammalt riksarkiv.
Men nu lyckades de avtäcka grenar längre bak än så – och hittade två adliga grenar ute i Europa. Ett gäng ledtrådar, bland annat en tändsticksask med ett liknande vapen på, och två olika riksarkiv ledde slutligen fram till fynden av släktens två vapen.
Det ena tilldelades en Hübinette i Frankrike år 1404, som när han blev adlad ärvde ett slott och fick tillägget "von" i efternamnet. Det andra släktvapnet kommer från 1700-talets Wien. Nu hänger de på väggen hemma hos Lena och Bosse.
– Det var jättespännande att hitta dem, det var ju inte ens vad vi letade efter, säger Lena.
Bosse Håkansson har släktforskat om hustrun Lena Hübinette Håkanssons släkt och hittat de två adliga släktvapnen.
Allt detta väcker förstås många nyfikna frågor om vapen – och en som kan svara är statsheraldikern Davor Zovko.
Hans jobb på Riksarkivet är att skydda statssymboler som Sveriges flagga och riksvapen från felaktigt bruk, och handlägga ärenden som rör andra, offentliga vapen. Heraldik är läran om vapen och deras historia.
– I dag används heraldiken mer än någonsin. Kyrkan, staten, kommuner, ordenssällskap, företag och privatpersoner – alla använder vapen, säger han.
Först och främst, varför heter det vapen?
– Jag skulle tro att det beror på att man ursprungligen, under medeltiden, målade symbolerna på sin faktiska vapensköld.
Statssymboler ska enligt lag skyddas från felaktigt bruk – och personen med det jobbet heter Davor Zovko och är Riksarkivets statsheraldiker.
Vad ska man ha ett vapen till?
– Riksvapnet finns ju till exempel på pass, ID-kort, riksdagens dörrar...you name it. Den som ser sig omkring upptäcker att heraldik finns överallt. Bland privatpersoner använder gamla adliga släkter flitigt sina vapen. Och ämbetsvapen exempelvis visar både innehavarens position i en organisation, och förmedlar ett budskap utåt.
Ansökan till Riksarkivet, med skissen på ärkebiskop Martin Modéus nya ämbetsvapen.
Är det inte lite omodernt?
– Nej, till skillnad från logotyper som ritas i fast form och aldrig får ändras, så fastställs ett vapen främst med en beskrivning. Så länge du följer beskrivningen har du full frihet, vilket gör att vapnen kan moderniseras och anpassas till rådande konststilar och epoker. Det är troligen därför de har överlevt till i dag.
På väggen hemma hos Lena Hübinette Håkansson och Bosse Håkansson i Uppsala sitter nyversioner baserade på släkten Hübinettes originalvapen.
Är det några särskilda ingredienser ett vapen ska innehålla?
– Ett vapen måste ha en sköld, det är det enda obligatoriska. Sedan kan vapnet ha en hjälmprydnad, och då inkluderar många en medeltida hjälm också. Och så kan man ha ett valspråk som sammanfattar vapenbärarens livsfilosofi.
Vem bestämmer det här?
– Det är bara riksvapnet som är reglerat i lag. Men om det ska anses vara ett heraldiskt vapen måste det komponeras enligt den här formen. Annars liknar det kanske ett vapen, men är mer en logotyp eller annan typ av märke.
Man behöver inte kunna rita sitt vapen själv. Det räcker med att skicka in en detaljerad beskrivning, så gör Svenska Heraldiska Föreningen en schablon (det kostar 300 kronor). På bilden: föreningens eget vapen med beskrivning.
Vad är tjusningen med vapen, för dig?
– Jag är fascinerad av att så få färger tillåts och så stränga regler ändå tillåter i princip oändliga uttrycksmöjligheter.
Och vilka färger är det?
– Rött, blått, svart, ibland även grönt och purpur. Och metallerna guld och silver. Vapenbilderna måste ritas med starka kontraster. Det kommer också från medeltiden, eftersom det var viktigt att kunna läsa av sköldar på långt avstånd på slagfältet.
Har du någon personlig favorit?
– Försvarets tolkskolas vapen. Där har du två korpar, Hugin och Munin, som kommunicerar genom sina motsatta färger och representerar tolkning på ett fint sätt.