Däremot dömer skribenterna ut ”så kallade experter” i allmänhet och Finanspolitiska rådet i synnerhet eftersom de, enligt skribenterna, avfärdat momssänkningen som verkningslös. De vänder sig också mot att rådet kallat reformen för ”ett riktat branschstöd”.
Få bedömare anser dock att momssänkningen är verkningslös. I likhet med Finanspolitiska rådet anser de emellertid att ”de beräknade effekterna på arbetslösheten och sysselsättningen av reformen är överskattade”. Med andra ord är reformens effekt på sysselsättningen i sin helhet inte särskilt stor.
Beaktar man dessutom priset för varje jobb som skapats ter sig rådets slutsats om att det snarast rör sig om ett riktat branschstöd som tämligen lättsmält.
Skribenterna konstaterar själva att de inte är några ”ekonomiska experter”. Det må så vara, men det borde ändå inte vara så svårt för dem att svälja det faktum att restaurangmomsen främst gynnar den egna branschen snarare än arbetsmarknaden i sin helhet. Att med huvudsakligen anekdotisk evidens försöka bevisa motsatsen blir inget annat än en god kroghistoria.