Videon är inte längre tillgänglig
Säg salamander och varenda byggherre hoppar till. Och det är inte för att den 11 till 17 centimeter långa större vattensalamandern är speciellt skräckinjagande i sig. Tvärtom, det är snarare omöjligt att få syn på den. Nattetid, lekandes i vattnet, under sommarhalvåret kan man skymta den om man är där med ficklampan. Det är just det som ger byggherrarna skrämselhicka.
Den större vattensalamandern är så anonym att det gör det nästan omöjligt att bevisa att den inte finns, så länge någon slagit fast att den möjligtvis kan finnas på en plats. Som i en tallbacke, där en stor arena för cirka 7 000 åskådare är tänkt att byggas.
– Är det inte tragiskt att det ska behövas en salamander för att bevara viktiga områden för människor? frågar sig politikern Rickard Malmström (MP), samtidigt som han promenerar nedför tallbacken, som har Gränby centrum och Gränby 4H-gård som närmsta grannar.
Det var byggena och de större vattensalamandrarna i Gränby backe som gjorde att biologen och grod- och kräldjursexperten Rickard Malmström började engagera sig i politiken och Miljöpartiet för 12 år sedan. Han anordnade salamandersafari i Gränby backe och genomförde därefter en salamanderinventering på uppdrag av kommunen.
I dag är han kommunalråd med ansvar för arenafrågor, däribland Uppsala Arena – en arena som han har varit motståndare till under så många år.
– Ansvaret för arenor har inte med min zoologiska kompetens att göra. Att jag får hand om arenafrågor handlar om mitt idrottsliga engagemang och att jag suttit som vice ordförande i idrotts- och fritidsnämnden den gångna mandatperioden, säger han.
Eftersom det politiska beslutet att bygga arenan redan är fattat har inte Rickard Malmström så mycket makt över det beslutet. Länsstyrelsen – och salamandern – har tagit över.
Den större vattensalamandern har ett skydd som liknar få andra arters. Framför allt, i det här fallet, så är den listad i EU:s art- och habitatdirektiv. Det gör att den både är fridlyst och att Sverige har en skyldighet att säkerställa att arten har en ”gynnsam bevarandestatus”. Det innebär kortfattat att det, med Naturvårdsverkets formulering, ska ”gå bra” för den större vattensalamandern, både kvantitativt och kvalitativt. Planerar någon att bygga något som kan skada salamandern och dess möjliga livsmiljö så sätter länsstyrelsen stopp och hänvisar till EU.
Det har lett till att den större vattensalamandern har blivit något av en symbol för motstånd mot byggen. Att hitta en salamander är guld värt för motståndare till diverse byggen. En skola i skånska Rydebäck, 200 lyxbostäder i Båstad och ett helt industriområde i Håbo, det är bara några av alla de exempel som finns på byggen i Sverige där salamandern satt stopp. Liten tuva stjälper ofta stort lass.
Sedan 2002 har otaliga artiklar skrivits om att salamandern kan stoppa olika byggen i Gränby backe i Uppsala. Först bostäderna, som sedan byggdes till slut. Men det blev 200 stycken lägenheter i stället för 500 och med ett salamanderstaket, med en kant på toppen, runt om arbetsplatsen så att groddjuret inte skulle ta sig in och skadas. Dessutom så satte kommunen upp ett åtgärdsprogram, för att säkerställa en ”gynnsam bevarandestatus” av större vattensalamandrar och därmed kunna bygga bostäderna.
Fem nya dammar och landmiljöer anlades i närheten av en originaldamm för att ge salamandrarna mer utrymme och möjlighet till parning och förökning.
Men åtgärderna har hittills inte visat sig fungera. För efter att bostäderna byggdes i Gränby backe visar mätningar att salamanderpopulationen tydligt försvagats. Några enstaka större vattensalamandrar har tagit sig till de nya dammarna, men inte fler än så. Och i originaldammen, sannolikt en gammal branddamm, har antalet minskat för varje mätning.
Antalet funna större vattensalamandrar i samtliga dammar har sedan 2009 sjunkit från ett medelvärde på 7,4 salamandrar per inventeringstillfälle till 0,4 år 2013. I år hittades 0,7 per tillfälle. Det innebär att en större vattensalamander hittas två tredjedelar av de gånger man inventerar.
Mia Agvald Jägborn, naturvårdsplanerare på Uppsala kommun och den person på kommunen med bäst koll på större vattensalamander, menar att det kanske inte är bostadsbygget som påverkat populationen negativt.
– Jag tror att salamanderpopulationen var så liten från början, och det gjorde det svårt. Vi har dessutom fått en del missöden i de här dammarna. Vi fick till exempel stora mängder fisk i en av de nya dammarna. Då kom några med elfiskeutrustning och hjälpte oss. Från början fanns inga stängsel heller så folk rastade sina hundar där, säger hon om den känsliga arten som bland annat är i behov av fiskfria vatten.
En vanlig lösning för att kunna bygga utan att bryta mot artskyddet är att sätta upp ett åtgärdsprogram för salamandrarna, som i fallet med bostadsbygget i Gränby backe. Problemet för Uppsala Arena nu är att ytan har minskat efter bostadsbygget och att man ännu inte kunnat visa att det tidigare åtgärdsprogrammet gav någon effekt.
Tror du att den här statistiken och den försvagade salamanderpopulationen kan påverka arenabygget och möjligheten att få göra ett liknande åtgärdsprogram till det bygget?
– Det är möjligt att det kan. I och med att vi inte kunnat visa ett positivt resultat så kan länsstyrelsen säga att ”ni har ju inte lyckats med det ni gjorde förra gången så varför skulle ni lyckas bättre nu?”, säger Mia Agvald Jägborn.
Det är också vad länsstyrelsen säger.
– Utifrån det material som vi har nu så ser det inte ut som att populationen är tryggad, säger Petter Söderberg, naturvårdshandläggare på länsstyrelsen i Uppsala län.
Länsstyrelsen menar i ett samrådsyttrande från oktober i år att en tallbacke, på norra sidan av Gränby centrum och öster om Gränby 4H-gård, kan vara en möjlig övervintringsplats för salamandern. Det kan räcka för att sätta stopp för Uppsala arena. Så länge arenan byggs i tallbacken, vilket är planen, så krävs i praktiken dispens enligt länsstyrelsens yttrande. Det kommer arenan med all sannolikhet inte att få, då det krävs ”tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse”.
Kommunen å sin sida hävdar att arenan ligger för långt från salamanderdammarna.
Därför sitter länsstyrelsen och kommunen i möten sedan en dryg vecka tillbaka. Kanske kan dessa leda till en lösning, men på förhand såg det rätt pessimistiskt ut. Processen är, som alltid i sådana här fall, lång och något man vill undvika.
Kommunen kan, trots länsstyrelsens yttrande, ändå anta detaljplanen för arenan. Men den riskerar då att överklagas och upphävas av mark- och miljödomstolen, eller så blir det ett tillsynsärende hos länsstyrelsen när exploateringen börjar. Om länsstyrelsen då förbjuder bygget, vilket det här yttrandet antyder, så kan byggherren överklaga det. Det är alltså en lång väg.
På Arenabolaget, som driver projektet Uppsala Arena, hänvisar man enbart till kommunens detaljplanearbete.
– Vi närmar oss nu ett klart fastighetsprojekt och slutgiltiga avsikter om finansiering. Nu bearbetas detta och stöter vi inte på några hinder så kommer projektet att hålla utstakad tidsplan, skriver Torbjörn Wennberg, vd, i ett mejl.
I början av 2004 kunde UNT för första gången berätta om planerna på en evenemangsarena med 8 500 åskådarplatser intill Gränby centrum. Nu, drygt tio år senare, kan vi titta tillbaka på många turer i frågan om den tilltänkta arenan.
För Almtuna IS har det varit en berg- och dalbana. Hockeyklubben, i skrivande stund på sjunde plats i hockeyallsvenskan, huserar nu i Metallåtervinning Arena i Gränby. En utskälld arena som bland annat har kallats för ”den sämsta hallen i hela landet” av tidigare Almtunaordföranden Jan Karlsson. Skulle Almtuna gå upp i elitserien håller den inte måttet. Väntan på Uppsala Arena har varit lång, både hos ledning och hos spelare.
– Det här har tagit, och tar fortfarande, väldigt mycket energi och tid för föreningen, säger Roger Lodén, ordförande i Almtuna IS, som i nuläget inte vill uttala sig mer än så.
Spelaren Fredrik Vestberg är en av lagets trotjänare och har varit i klubben sedan 2007.
– Redan när jag kom till Almtuna så var det i princip klart att arenan skulle börja byggas. Det är en livsviktig fråga för klubben och vi som spelare har ju följt det noga så klart, säger han.
Hur känns det att den större vattensalamandern kan sätta stopp för arenan?
– Antingen har vi haft väldig otur med att det lever så sällsynta djur där eller så är det folk som vill oss illa. I andra städer upplever jag att sådana här processer går fort.
Mia Agvald Jägborn förnekar inte att man också på kommunen kan vara trött på de större vattensalamandrarna, som präglat mycket av arbetet i Gränby backe under så många år, både med bostäder och med arena.
– Det är nog många som är det. Jag i min roll kan inte vara det.
Det går dock att skönja en viss frustration över salamanderns starka artskydd.
–I vissa avseenden är naturvårdslagstiftningen ganska kompromisslös. När man kan avväga allting annat, så är naturvårdslagstiftningen stenhård. Vi vill ju skapa goda livsmiljöer för människor också, säger hon.
Nu återstår att se vad som händer, med arenan och detaljplanen. Och hur det ska går för de större vattensalamandrarna i Gränby backe, vars populationskurva pekat nedåt i så många år.
Rickard Malmström är bergsäker på sin sak. Salamandrarna finns där i tallbacken. Och han tror att länsstyrelsens yttrande blir svårt att komma runt.
– Jag tror att det blir en jättefråga. Min erfarenhet från andra kommuner och byggen är att det blir svårt, säger han.
Medan han fotograferas tittar han upp över tallbacken.
– Det är en fin liten kulle det här.