En 360-graders sväng mitt på tomten fångar in alla byggnader runt Lilla lugnet som ligger ett stenkast från framväxande Segerstedtska huset, som om ett år ska bli hemma för universitetsförvaltningen.
– Jag tycker inte att det passar in, ser ut som en stor färja, säger Ulla Eriksson när vi träffar paret i trädgården. En väl tilltagen med uppväxta fruktträd, dignande bärbuskar, Ölandstok som blommar och med en gräsmatta som är välklippt.
Det är mycket som har hänt runt det k-märkta huset sen familjen med tre barn flyttade in 1968. Då fanns bara kallvatten i kranen och familjen värmde upp vatten med hjälp av en pannmur från 1800-talet.
Åke Eriksson jobbade som vaktkonstapel och senare som vårdare på fängelset.
Av sexton spekulanter fick familjen chansen att hyra. Själv säger han att det handlade om vassa armbågar, Ulla Eriksson tror mer på att hennes make var och är en man att lita på.
– Jag gick dit på under en minut, säger han och pekar i riktning mot flerfamiljshuset som ligger mellan trähuset och den före detta fängelsebyggnaden.
Han tycker att det har blivit bättre med de nya byggnaderna runt omkring. Ljusare, med färre gömställen för internerna. Åke Eriksson berättar att en midsommarafton i början av 1970-talet försvann 32 intagna efter en fotbollsmatch.
– De flesta kom inte längre än till Norbyvägen, men två stycken fångades in i Kiruna.
Vägförvaltningen, Campus 1477, Blåsenhus och Segerstedtska huset har brett ut sig där det tidigare låg en plantskola och där Zoologen tidigare genomförde experiment på grönytorna. En av undersökningarna blev familjen Eriksson ofrivilligt inblandad i: I ett hål placerades sändarförsedda huggormar, infångade i Stockholms skärgård. I ett annat, en stor sorkfamilj.
– Det var något med hur mycket de åt som skulle kontrolleras, säger Ulla Eriksson.
Problemet med upplägget var att sorkarna grävde gångar, upp till ytan och in till ormarna. Som slingrade sig in i trädgården och bet familjens hund.
Ulla Eriksson skakar på huvudet vid minnet.
Om hon inte är så glad i det senaste granntillskottet, så är hon mer förtjust i de patrullerande vaktbolagen.
– Det känns så tryggt här.
I våras firade de 60 år som gifta och hoppas högtidlighålla 50 tillsammans i Lilla lugnet om ett par år.
– Bättre än så här kan vi inte ha det, säger Ulla Eriksson.