Är Reinfeldt en "sosse light"?
Var detta det första, omärkliga, steget i Moderaternas omvandling till någon sorts mjuk-version av "sosse light"?
En sak är i vart fall säker. Sedan dess har fler stegt följt, och på senare tid snarast i accelererande takt. Det är inte så gulligt längre. Den snöda valtaktiken, signerad partisekreteraren Per Schlingmann (M) sticker i ögonen. "De nya moderaterna" tänker norpa väljare direkt från Socialdemokraterna. De gamla Moderaterna behandlas som en charmlös kvarleva i herrar Schlingmanns och Borgs sköna nya värld.
På senare tid är det den senare som svingat sig mest i trapetsen. Jag kan förstå att finansministern föll för frestelsen att figurera i den uppskruvade debatten om allsköns bonusar i bank- och företagsvärlden. Det finns en oemotståndlig, men något lättköpt, medielogik kring bonusarna att surfa med i och exploatera. Visst finns det också en potential att plocka många populistiska pluspoäng. Och nog vore det väl synd att låta oppositionen härja helt på egen hand i godisbutiken?
Visst, det går att begripa. Men en finansminister, i synnerhet med Borgs kringsyn och kompetens, borde väl också känna ett mått av ansvar för att debatten inte ska tappa alla proportioner. Jag menar, Sveriges ekonomi står och faller inte med dessa bonusar hur patetiska en hoper direktörer än såg ut och lät under sitt massmediala gatlopp.
Men direkt olustigt blir det när finansministern tar sig före att, rimligen mot bättre vetande, återanvända några av mer tanketomma S-argumenten för värnskatten. Den skulle vara "intressepolitik för väldigt välavlönade direktörer" - när alla vet att det är en straffskatt på utbildning, som slår till tidigt i inkomstskalan. Och inte är det bättre med försvaret för den nuvarande arbetsrätten - som bidrar till och cementerar utanförskap.
Vem vet - kanske skrämmer man bara bort gamla moderater utan att vinna några socialdemokrater?
Så jobbar vi med nyheter